publicerad: 2021
ÅVERKAN å3~vær2kan, r. l. f.; i best. anv. utan slutartikel.
Ordformer
(a- 1569–1643. aff- 1570. o- (oo-) 1538–1650. å- 1531 osv. -uerkien 1599. -verkan 1531 (-u-, -w-, -ck-, -nn) osv. -verken (-u-, -w-, -ck-, -nn) 1538–1634. -värkan (-w-, -ck-) 1533–1801. -wärken (-ck-) 1598–1614)
1) motsv. Å-VERKA 1: tagande i bruk l. anspråk l. besittning (o. eget nyttiggörande) (av nyttighet l. egendom o. d.); särsk. (o. i sht) om olovligt sådant bruk av annans egendom, i sht (o. numera bl.) av (avkastning från) skog l. mark o. d. (äv. (o. numera nästan bl., jur.) med anslutning till 3); särsk. i förb. med dels verbet göra, dels bestämning inledd av prep. (p)å; jfr ÅVERKE. Dömdes Jöns Monsson ibidem iij m(arks) sak fför oowerkan han giort haffwer i Hindrik Jönssons fiska watn. BtFinlH 2: 8 (1538). Alt hwad Kyrkioheerde åå landet i Prästegård bygger, dijker, stenger, rödier eller annan nödig åwerkan gör, thet skal granneligen upteknas. KOF II. 2: 350 (c. 1655). Hwad påfinnas kan till Landets cultur och allmänna förkofring, serdeles med handhafwande af Cronones skogar, Parcker och allmänningar .. , at förekomma derå all skadelig och egenwillig åwärckan. CivInstr. 91 (1723). Äfven här klagades högel. öfver den fria åvärkan, som kronoskogarna sades vara underkastade. Barchæus LandthHall. 41 (1773). Under det vi som bäst gjorde åverkan på den unga björkskogen på holmen, upptäcktes åtskilliga spår af harar. Sturzen-Becker 2: 74 (1842, 1861). Tjufveri på skog började icke anses som sådant, straffades obetydligt, och fick ett annat mindre vanhedrande namn, åverkan. Agardh o. Ljungberg III. 1: 26 (1857). Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs .. dömes för åverkan, om brottet .. är att anse som ringa. SFS 1962, s. 1852. — jfr SKOGS-ÅVERKAN.
2) [eg. konkret(are) anv. av 1] (†) (mindre) byggnadsverk (ägnat hushållning (se d. o. 2) l. utkomstmöjlighet o. d.); äv. koll.; jfr ÅVERKE. Att icke tilstedes, att ny åverken forderfver eller fortrenger gamble odelby. RA I. 1: 231 (1538); möjl. till 1. Tesligis nyligen hegnedt segh ett annett ödegärde eller kohage in, efrå en annen gårdh benempd Segelsbodhe .. som schall ware .. (en annans) rätte arff och egitt, och satt ther åwerckan vpå, vtan hans ja och minne. G1R 19: 98 (1548). Olaga byggningar medh qwarnar, dammar och annan owärkan som wattnetz och strömmernes naturlige uthlopp hemmar och förhindrar. Stiernman Riksd. 1176 (1650). Nu kan ny åwärkan skada gamla åwärkan; tå äger gamle åwärckan witsord nya åwärkan uprifwa. FärarbSvLag 6: 184 (1723).
3) motsv. Å-VERKA 2: (uppsåtligt l. vårdslöst) åstadkommande av (kraftig nötning l.) skada (på ngn l. ngt); förr särsk.: misshandel l. våldshandling o. d.; särsk. (o. numera bl.) om sådant åstadkommande av (smärre l. inte ödeläggande) yttre skada på ngt konkret, ungefär liktydigt med: (ringare) skadegörelse; förr ngn gg äv. övergående i bet.: aggression l. angrepp; särsk. i förb. med dels verbet göra, dels bestämning inledd av prep. på; i vissa ä. språkprov svårt att skilja från 4; jfr 1 o. ÅVERKE. At skinna brenna och alla andra åwerckan göra in på then landzendan. G1R 7: 441 (1531). Och skole de ingen wahre tilbetunge, eij heller göre någen owärken eller tilltastning på wore undersåter, såsom ded icke heller skeet ähr. RA I. 4: 798 (1598). Aff then orsacken alleena, at thee hafua welat hyra någon kammar af henne, kan Senatus icke pröfua, at studenterne kunna bindas til någon owärkan. ConsAcAboP 1: 113 (1644). Ty wi frugte för åwärkan af andra riken, ock wele utan krig ock oroligheter lefwa under wåra egna Lagars skygd. Bergeström IndBref 5 (1770). För att hindra den kyliga höstluftens åverkan, hade man för återresan försett slupen med dryckesvaror till öfverflöd. Crusenstolpe Tess. 4: 246 (1849). Många lärare vid Katedralskolan .. ha nämligen anmält, att åverkan gjorts på deras trädgårdsanläggningar. SvD(A) 1932, nr 21, s. 9. På andra sidan var en dörr i samma gula material, med karm av aluminium. Den hade tydliga spår av åverkan. Inbrott. Stensdotter ArnesKiosk 181 (2004).
4) (numera föga br.) motsv. Å-VERKA 3: påverkan l. inverkan; jfr 3. Månan äger förmåga at göra ebb och flod hos oss, man kan således ej aldeles neka möjligheten af dess åvärkan i andra mål. Bergman Jordkl. 2: 159 (1774). Att den temperatur hvarvid svafvel smälter, redan är tillräcklig att begynna en åverkan emellan detta och cyanuren af jern och kalium. VetAH 1820, s. 85. Af krutkraftens åverkan på eldvapnet vid skottlossningen må här omnämnas tillbakafarten och uppguppningen. Billmanson Vap. 8 (1882).
Ssgr (till 1, 3; numera bl. tillf.): ÅVERKANS-BÖTER, pl. särsk. till 1: böter för olovligt bruk av annans egendom, i sht (o. numera bl.) skog l. mark o. d. De sökanderne ålaggde åverkans-böter. Calonius 3: 316 (1794). —
-MÅL. särsk. till 1: mål (se mål, sbst.2 1) gällande olovligt bruk av annans egendom, i sht (o. numera bl.) skog l. mark o. d.; jfr åverknings-mål. Förfrågan om rätter domstol, hwarest åklagade åwerkansmål med sågtimmers och storwerksträns olofliga fällande på skattehemmans rörlagde skogar och mark må uptagas. Bergv. 2: 647 (1753).
Spoiler title
Spoiler content