ÖRLA œ3rla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(numera bl. i vissa trakter) röra sig planlöst, vimsa; om större samling av levande varelser äv.: vimla. Gambla Pigan Anna Swens dotter i Uglekier aldes orckeslöss och örlar. VDAkt. 1733, nr 76. Flugorna surrar hit och dit och jag blir nervös av deras örlande. Lindström Leksaksb. 86 (1931). Efter litet örlande hit och dit kom Ola äntligen hem. Karlin HistHuaröd 134 (1963). Den inbjudna allmänheten stod och hängde vid småbord eller örlade runt på golvet. SDS 7/11 1995, s. B11.
Särsk. förb.: ÖRLA OMKRING10 04. I dett samma slog han Niels på kindbenet att han örlade omkring. VDAkt. 1670, nr 3. Herrar .. i gula landslagströjor som örlade omkring i den trevliga lilla staden inför matchen mellan Sverige och Portugal. DN 13/6 2021, Kultur s. 19.
SAOB
