SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÖSTERSK, adj.
Ordformer
(östersch 1659. östersk (ø-) 1531–1660. östriske, pl. 1546)
Etymologi
[jfr ä. d. østersk, ostersk, mnl., nl. oostersch, t. osterisch, ostersch; sannol. av mlt. ōstersch, ōstersk, östlig, äv.: hörande till Hansan o. östersjöhandel, avledn. av ōst (se ÖST, adv. osv.)]
(†) som har att göra med östersjöhandel; i sht i uttr. österska städer, om handelsstäder (hörande till Hansan) belägna vid östersjökusten; jfr ÖSTERSJÖISK. Skal her (i Stockholm) wel falla så gott köp som j andre österske städher. G1R 7: 385 (1531). Lijka så skulle the Nederlendere frij giffua och relaxera then Arrest, som the hadhe lagt vppå the Wendiske och Österske Städhers Köpmän. Tegel G1 1: 317 (1622). At emillan .. (England o. Holland) denne resolution ähr faststält, som ibland them hwilke prætendera i navigation och commercier och fördenskull uthi Österske wäsendet mäst at wara interesserade. RARP 7: 194 (1660).
Spoiler title
Spoiler content