publicerad: 2023
ÖVERFLÖDIG ø3ver~flø2dig, adj. -are. adv. = (†, Schroderus Albert. 2: 122 (1638), Peringskiöld Hkr. 1: 34 (1697)), -A (†, G1R 24: 32 (1553: öffverflödige)), -T (G1R 29: 311 (1559) osv.).
Ordformer
(offuerflödig (-dh-, -gh) 1526–1559. oförflödigt, adv. 1559. öffuerflödog- i avledn. c. 1540 (: öffuerflödogheet). öffuerflödug 1526 (: öffuerflödugheet)–1555. öfverfledige, pl. 1540. öfwerflödit, n. 1642. överflödig (-ffu-, -f(f)v-, -f(f)w-, -dh-, -gh) 1526 osv.)
Etymologi
1) († utom i ssgn överflödighets-horn) som föreligger i l. kännetecknas av överflöd (se d. o. 2), riklig l. ymnig l. överflödande (se ÖVER-FLÖDA 2 b); mycket stor; äv. närmande sig bet.: ypperlig l. utmärkt; äv. i överförd anv., om tidsperiod kännetecknad av överflöd; jfr 2. Ath then öffuerflödhiga welgerning (ther monga tacka) skall rikeligha komma gudhi till prijs. 2Kor. 4: 15 (NT 1526; Bib. 1999: överflödande tacksamhet). En osedwanligh Wäderleek aff Köld, Stormwäder, och öfwerflödigh Snöö. Schroderus Os. 2: 594 (1635). Constantia, war en Flicka af ogement förnuft och öfwerflödig skiönhet. Kling Spect. Ss 1 a (1735). Dock lärer deras mästa näring bestått i jagt och fiskeri, hvartill de store skogarne och månge sjöarne gåfvo ett öfverflödigt tillfälle. Botin Utk. 11 (1757). Edra skrupler, angående Er hustrus förfäder, synas mig altför öfverflödiga. Wallenberg (SVS) 2: 144 (1771; uppl. 1999). Då ett öfwerflödigt år inträffar. VexiöBl. 1816, nr 26, s. 2. Sundén (1892). — särsk.
a) åtm. delvis med anslutning till ÖVERFLÖD 1, om vatten(drag) l. kroppsvätska o. d. At Sädhen på marcken bleff aff öffuerflödigh wätsko fördärffuadt. Paulinus Gothus Com. 90 (1613). Huruledes een oförmodelig och öffwerflödig watnflodh i förledne åhr haffwer Cronones Qwarn Nyqwarn .. öffwergått, der igenom Qwarnen sampt dess reqvisita och tilbehör äre förtagne. GullbgDomb. 29/1 1634. (Modern) som en wärnlöös änkia ähr .. medh öfwerflödige tårar sin dotters uthj råkade olägenheet beklagar. VDAkt. 1677, nr 286. Det är .. ingen frukt af deras bestraffningar, ty de komma hos dem från en öfwerflödig galla allena. Mörk Th. 3: 262 (1758). Öfverflödig vattentillgång vid en qvarn. Sundén (1892).
b) om växtlighet l. djurbestånd o. d. At vthi idhar rekenskap, skal een offuerflödigh frucht finnas. Fil. 4: 17 (Bib. 1541; NT 1526: ympnogh). Ett slags stora mygger, som wid siökanten finnas så öfwerflödiga, at thet är en stor plåga, när the komma i husen. Œdman Bahusl. 42 (1746). På de orter, der ej tilräcklig och öfwerflödig skog är. PH 6: 4799 (1758). Wacker Bokeskog och öfwerflödig Torfmåsse finnes å ägorna. LdVBl. 1838, nr 32, s. 3.
c) om person; särsk. ungefär liktydigt med dels: översvallande, dels: nitisk. The äro Christi tienare, iach .. är fast mera, vthi arbetit offuerflödhigare. 2Kor. 11: 23 (NT 1526). Nazianzenus är vthi thenna Mansens Beröm alt för öfwerflödigh. Schroderus Os. 1: 479 (1635). Såsom wid denne Rijkz-Dagen Almogen alt för öfwerflödig warit med onödigt skrifwande och ansökiande hoos Kongl. M:tt i de Ting som deras Stånd egentligen ey angå. Stiernman Riksd. 2022 (1686). Friherrinnan, som .. ej är någon öfverflödig vän af obekanta ansigten. Almqvist AmH 1: 100 (1840).
d) ss. adv.: i mycket stort mått l. antal l. hög grad, ymnigt l. rikligt, i överflöd; äv.: eftertryckligt. Att man haffver ther öffverflödige nog ströming både stoort och smått slag bekommet. G1R 24: 32 (1553). Schref thå k: ma:ttz them till och manade them öfuerflödigt wid konungsliga macht, att (osv.). Rääf Ydre 3: 412 (i handl. fr. 1594). Fläder och Oxell wäxte helt wildt och öfwerflödigt i skogarna, at Apothekarne ei behöfde förskrifwa Flädersaft ifrån Tyskland. Linné Gothl. 47 (1745). En människja, som war så öfwerflödigt gynnad af natur och lycka. Ekelund Fielding 7 (1765). Gud förlåte mig detta och flera Missbruk af de nådegåfvor, hvarmed Han så öfverflödigt välsignat mig!! Reenstierna Årstadagb. 2: 483 (1825). I Olmütz fick Torstensson .. 300,000 riksdaler i brandskatt, vin och spannemål öfverflödigt. Fryxell Ber. 7: 209 (1838). — särsk. i fråga om bevisande l. intygande o. d., närmande sig l. övergående i bet.: till fullo, fullt l. mer än tillräckligt. Ther til medh hade man them öfwerflödigt försäkrat, på thet jw vthi ingen Ting någet brista skulle. Schroderus Os. III. 2: 21 (1635). At Swenska Språket på en längre tid waret i aftagande, derom witna öfwerflödigt alla Missionens handlingar. Wallquist EcclSaml. 1–4: 369 (1784). Att detta sällan lär varit fallet, bevisas öfverflödigt af juryns korta historia inom vårt fädernesland. Tegnér ESkr. 3: 355 (1829).
2) [eg. specialanv. av 1] som föreligger i alltför stor mängd l. stort mått l. antal l. hög grad; äv. dels (o. numera i sht): onödig l. obehövlig l. umbärlig (på grund av att tillräckligt stor mängd osv. redan föreligger), dels: alltför stor l. omfattande (se a); i ä. språkprov ibland svårt att skilja från 1; jfr ÖVERFLÖDELIG 1, ÖVER-SKJUTA 6 c. Överflödiga prylar, ceremonier. Bli av med överflödiga kilon. Säkerhetsåtgärderna var överflödiga. Ath for the månge unyttige och öfverfledige helge dagar schuld .. forsume then menige mand, bönder och andre, theris åker, ängier (osv.). RA I. 1: 282 (1540). Såsom någre Städer giöra en underdånig påminnelse .. angående theras öfwerflödige Marcknaders afskaffande. Schmedeman Just. 1231 (1689). Ty hafwa nu Fransoserna aflagdt sådana öfwerflödiga bokstäfwer i stafwelserna. Swedberg Gr. 9 (1722). På fruktträden böra alla öfwerflödiga qwistar skäras bort. Berlin Lrb. 59 (1852). Utskottet håller före, att målet för fattigvården och all annan samhällets understödsverksamhet är att i möjligaste mån göra sig själf öfverflödig. NDA 1913, nr 10, s. 4. Borsta alltid bort överflödigt mjöl. StKokb. 61 (1940). Under soligare årstider går överflödig el från solpanelerna ut i det vanliga elnätet. DN 31/5 2019, Sthlm s. 5. — särsk.
a) alltför l. onödigt stor l. omfattande l. vidlyftig. Förbud på öfwerflödig utfördzel på Bräder. SthmStadsord. 2: 127 (1697). Efter Sömnen måste ock hafwa sitt Mått och ingalunda wara otijdig eller öfwerflödig. Bäst är i 7 Tijmar. UHiärne Underr. 42 (1702). Oändeligen många Confecturer, hvilka dock til större delen, för sin öfverflödiga sötma, ej äro särdeles behagelige. Brelin Resa 40 (1758). En fogde, benämnd Håkan, hvilken .. samkat sig rikedomar, men derjemnte Dalkarlarnas hat, båda delarna i öfverflödigt mått. Fryxell Ber. 4: 265 (1830). Mest känsliga för överflödig fuktighet är krukväxterna närmaste tiden efter omplanteringen. Ekbrant VVRumsväxt. 13 (1955).
b) i fråga om yttrande; jfr d. Utan ett överflödigt ord. Tyckes och h. kong:e Ma:t öfverflödigt vare att upåminne eder, hvadt (osv.). RA I. 2: 125 (1565). Något widare andragande häruti skulle wäl synas aldeles öfwerflödigt. HH XXXII. 1: 271 (1776). Detta faktum talar ett så tydligt språk i fråga om svenskans genusskick, att hvarje kommentar är öfverflödig. 3SAH 6: 420 (1891). Det torde vara överflödigt att här orda om hans geniala personlighet och hans banbrytande verksamhet som vetenskapsman och lärare. 3SAH LXII. 2: 21 (1951).
c) om person: obehövlig l. umbärlig l. oönskad; äv.: som blivit över; med pluralt l. koll. huvudord äv.: som finns i alltför stort antal; jfr ÖVERLOPP 5 slutet α, β. Överflödig personal. Månge löössdrifware och öfwerflödige förswars karlar. RARP 4: 470 (1650). Det är möjligt, att Lantingshausen kände sig något öfverflödig bredvid den snillrike och stundom godtycklige fästningsbyggaren. 2SAH 62: 116 (1885). Hon kände sig överflödig och till hinders och plötsligt olycklig. Hedberg VackrTänd. 90 (1943). Framväxten av ett stort lager med ”överflödiga människor” innebär att man kan se en likhet mellan dessa två ryska epoker. Precis som för 150 år sedan står en ny rysk generation utan framtidsutsikter. AB 13/6 2019, s. 5.
d) (numera bl. tillf.) ss. adv.: onödigt l. obehövligt; i onödan; ss. bestämning till adj. särsk.: alltför, (så) till den grad; äv. i anv. som motsvarar b. Altså blifwa the medh een öfwerflödigh Orderijk Tunga födde. Schroderus Albert. 2: 122 (1638). Att iagh så öffuerflödigt olijksam bliffua skall att iagh (osv.). Ekeblad BrClEkeblad 93 (1653). Ei bättre äro the, som gå offentligt bara, / Och på sin hals och bröst then del af klädren spara, / Som fästes bak på länd helt öfwerflödigt opp. Kolmodin QvSp. 1: 433 (1732). Seklets öfverflödigt talrika svenska tankedikter. Levertin Gest. 92 (1903).
3) (†) motsv. ÖVERFLÖD 3: överdådig l. extravagant l. överdriven l. omåttlig; slösande l. slösaktig; särsk. i fråga om mat l. dryck (särsk. om dels kalas l. förtäring o. d., dels drickande l. fylleri); äv. i fråga om levnadssätt. At han aff öfverflödigh dryckio skulle vordit dödssiuk. LPetri Kr. 22 (1559). Effter samma qvinna .. haffuer fördt itt ogudachtigt leffuerne medh öffverflödigt fyllerij, stöldh och andre odygder. BtHforsH 1: 167 (1629). At .. (prinsarna) ofta resa omkring uppå landet, .. se fattig mans lägenhet, och lära deraf at föreställa sig, huru öfwerflödige Håfförtäringar göra för en fattig Bonde och desz hungroga Barn. PH 6: 3890 (1756). Derigenom at han oförmärkt förledde dem til så öfwerflödig och kostsam lefnad, som deras förmåga ej länge kunde underhålla. Ekelund Fielding 226 (1765). Vi voro .. till middag och afton på ett ganska öfverflödigt och väl tillredt calas hos Öfverste Gedda. Reenstierna Årstadagb. 1: 214 (1799). (Karl X Gustav) tyckte om ett godt bord och ett godt glas; och det säges, att han äfven som konung stundom ur det sednare tagit för mycket till bästa. Dock äfven efter sådana öfverflödiga qvällar såg man honom tidigt följande morgonen till häst, eller vid arbetsbordet. Fryxell Ber. 12: 133 (1843). Cannelin (1939). — särsk.
a) om person; särsk. i uttr. vara överflödig i ngt. At tu icke skal wara girigh .. icke öffuerflödug. LPetri 3Post. 47 b (1555). Ty war Hans högsta förbud, at köpmän icke skulle wara så öfwerflödige i kläder. Girs J3 176 (1627). Kong vare måtlig i mat; ej öfverflödig i dryckar. Nicander GSann. 54 (1766). Min evigt salige mans vilja och förordnande att ej vid Dess begrafning vara öfverflödig. Reenstierna Årstadagb. 1: 438 (1811). Sundén (1892).
b) ss. adv.: överdådigt; till överdrift l. övermått. (Präster på gästabud) tage tå grant wara för all ting på sigh sielfua, så at the huarcken äre för trägne gästebudsmän, eller öfwerflödigt sigh pläga. KOF II. 1: 327 (1659). En del manufacturister, som man i desse senare åren sedt lefva nog stort och öfverflödigt. 2RARP 16: 127 (1747). Af Kalaser blir jag ej gerna sjuk .. icke heller dricker jag öfverflödigt, vanligtvis endast en sort vin. Tegnér Brev 9: 225 (1840). Den som överflödigt drack, så att han uppkastade .. fick .. böta. Ambrosiani SvSkråämb. 28 (1920).
Ssgr (till 2): A (numera bl. mera tillf.): ÖVERFLÖDIG-GÖRA. göra (ngt) överflödigt. Ridderstad Samv. 1: 439 (1851). Endast .. erövringen av den politiska makten, kunde enligt Branting trygga åt arbetarklassen det inflytande, som skulle överflödiggöra och omöjliggöra kriget. Höglund Branting 2: 27 (1929).
B (numera föga br.): ÖVERFLÖDIGT-VIS, adv. i onödan, onödigtvis; förr äv. till 1: överflödande l. rikligt. (Lat.) Abundanter .. (sv.) Öfwerflödigt wis. Ekblad 444 (1764). På det vi ej öfverflödigtvis må blottställa oss. Phosph. 1810, s. 313. De 150 millioner skatter, hvarmed folket öfverflödigtvis betungas. GHT 1882, nr 152 A, s. 1. Östergren (1971).
Avledn.: ÖVERFLÖDIGHET, r. l. f. [fsv. ivirflödhoghhet; jfr mlt. övervlȫdicheit]
1) († utom i ssgn överflödighets-horn) till 1: ymnighet l. rikedom l. överflöd. Pressenar offuerflödigheet aff most och olio haffua skola. Joel 2: 24 (Bib. 1541). Dertil är vid Vesterby och Nyhytta öfverflödigheet af malm, at derpå intet taal finnes. OxBr. 11: 115 (1643). Emedan dee .. hafwa lidit stoor skada af wattnetz öfwerflödigheet. PrivFrihetsbrJönk. 151 (1650). En Apothekare som påstod sig hafwa alla medicamenter til sådan öfwerflödighet derföre, at det borde så wara. Posten 1769, s. 870. Där överflödighet är, där vanka goda saker övernog. Grimberg SvH 307 (1907).
2) till 2, om förhållandet l. egenskapen att vara överflödig; onödighet l. obehövlighet l. umbärlighet; onyttighet; äv. konkret(are) (förr särsk. om överflödigt l. skadligt mag- l. tarminnehåll). KyrkohÅ 1911, MoA. s. 105 (c. 1640). (Det) har Chevallier de Ville så widlöfftigt beskrifwit, at det skulle wara intet annan än en öfwerflödigheet at mehra röra der om. Rålamb 8: 133 (1691). Ingen ting är, som så hastigt exonererar (dvs. befriar) magen dess öfverflödigheter, som vomitiv. Westerdahl Häls. 101 (1764). Talet om hela (biskops)ämbetets öfverflödighet har .. fullkomligt tystnat. Sundberg Tal 110 (1898). (Han) greps .. av en outhärdlig känsla av sin egen fullständiga överflödighet och brist på existensberättigande. Lindström Vindsröjn. 132 (1939). Den underbara nya fabriken, som gör allt mer med allt mindre arbete och därför producerar både överflöd och överflödighet. GbgP 8/6 1997, s. 50.
3) (†) till 3: överdåd l. extravagans l. omåttlighet; slöseri l. slösaktighet; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av (ut)i, angivande vad överdådet osv. gäller; äv. konkretare. Hielp oss j fråå .. öffwerflödigheet, girigheet, och annor såådana stycke som dieffwlens regement til hörer. OPetri 1: 58 (1526). Skolom wij .. (dvs. prästerna) fly all lättferdigheet och öwerflödigheet i omgenge, maat, dryck och kläder. KOF II. 1: 306 (1659). Borde man .. så laga, at icke för några få personers nytta, kräselighet och öfwerflödighet, de andre hele Stånden öfwer all förmögenhet beswäras. HC11H 8: 76 (1680). Til hämmande af allehanda öfwerflödigheter, samt fylleri, spel och dryckenskap. PH 2: 1596 (1739). Allenast man .. vndflyr Öfwerflödighet vti sött. Aken Reseap. 151 (1746). WoH (1904).
Ssg (till överflödighet 1; numera bl. tillf.): överflödighets-horn. [jfr d. overflødighedshorn] särsk. bildl.: ymnighetshorn; jfr överflöds-horn. (Förf. har) med frikostig hand låtit rosor strömma ur sin välviljas öfverflödighetshorn. GHT 25/11 1897, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content