AGNOSTIKER agnos4tiker l. 0302, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[efter eng. agnostic, bildadt 1869 af Huxley med anslutning till gr. ἄγνωστος, okänd, omöjlig att känna, särsk. med afs. på detta ords förekomst Apg. 17: 23 (se Murray)]
filos. person, som omfattar agnosticismen. Agnostikern, den som intet visste i lifvets högsta frågor. Quennerstedt En agnostiker 12(1888). Kanske finnes ibland oss någon, som .. skulle vilja kalla sig med det modärna namnet ”agnostiker”. Han nekar icke själens tillvaro, men han säger sig icke häller kunna något veta därom. Rudin Ord t. ungd. 6(1889, 1894). Wirsén i PT 1892, nr 156, s. 3.
