(†) tillärna l. tillämna (ngn ngt), ämna (ngt) åt (ngn). Skeppet .. / .. förde / Tig Konung til tit Odalgods, / Som eder med rätta war anärnat. Peringskiöld Hkr. 2: 75(1697; isl. ætlaþ). jfr: Ett Finskt Regemente til häst, som anärnades samma åhr at gå med åth Preusen. Dens. M. upl. 112(1710).
