ANFLOG an3~flω2g l. ANFLÅG ~flå2g, n. ((†) m. Möller(1790)); best. -et; pl. = ((†) -er Swab (1745)).
Etymologi
[af t. anflug l. ngn dialektisk sidoform med o i andra stafvelsen; jfr ANGEFLOG, FLÅG samt AN, adv. III 1. Uttalet med ω kan hafva utvecklats under inflytande af skriften]
miner. o. kem. om smådelar af metall l. annat ämne, hvilka liksom flugit bort till o. afsatt sig på ytan af annan fast kropp: hinnartadt öfverdrag, (tunn) hinna l. betäckning; jfr ANGEFLOGsamt ANFLUGEN 1 c.Gull brytes (vid Ädelfors) synligit i åtskillig skapnad, .. men mästedels i fina Anfloger på Qvartsen. A. Swab i VetAH 6: 127(1745). Berzelius Blåsr. 110(1820). Bildar sublimatet ett löst, ulligt, anflog, så kallas det ofta blommor (flores). C. G. Nyblæus 440(1846). (Kopparmalm) har .. äfven iakttagits såsom grönt anflog på lavor. H. Sjögren i NF 8: 1337(1884). Något anflog af ammoniumnitrat kunde ej påvisas i ett öfver bägaren hållet urglas. J. Landin i Tekn. tidskr. 1894, A. K. s. 86. Det hvita anflog, som å dem (dvs. de skånska stenkolen) förefinnes, .. (är) ett amorft pulver. (Ekenberg o.) Landin 833 (1894).
