SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANFRÄTNING an3~frä2tniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till föreg. — konkretare: spår l. märke af anfrätning; anfrätt ställe. Man (ser) någon anfrätning på glaset. Berzelius Blåsr. 192 (1820). Vid de branta bergväggarne vid öns vestra sida, finnas inga dylika anfrätningar. Hisinger Ant. 7: 44 (1840). (På ångpannan) visade sig .. betänkliga invändiga anfrätningar. Tekn. tidskr. 1893, A. A. nr 40, s. 2. tandläk. Bristen på emalj, äfven anfrätning kallad, visar sig såsom en oregelbunden fördelning och aflagring af emaljämnet. AHB 57: 26 (1871).
Spoiler title
Spoiler content