SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANGAPA an3~ga2pa, äfv. 3~, v. -ade.
Etymologi
[efter t. angaffen; jfr mnt. angapen samt AN, adv. II 4 a]
(enst.) gapa l. (med öppen mun) stirra på l. emot (ngn); begapa. De unga ätteläggarne närmade sig till mors kjortel och angapade oss djerfvare. Törneros Bref 37 (1824; Bergströms uppl.).
Spoiler title
Spoiler content