publicerad: 1898
ANGELÄGEN an3~jelä2gen (angelä´gen .. l(äs) annjelägen Weste), adj. -get ((†) -git(t) J. Persson i HSH 3: 83 (c. 1563), Eurén Orth. 2: 114 (1794) m. fl.); -gne, -gna; -gnare ((†) superl. -gnesta (n. pl.) Rudbeck Atl. 3: 80 (1698)). adv. -GET.
Ordformer
1) i objektiv mening, om det (l. den), som är (l. bör vara) föremål för intresse: som är af vikt (för ngn) l. ligger (ngn) om hjärtat.
a) om företag, ärende, göromål, affär o. d.: som det är af vikt att (snart) få uträttad(t) l. ombestyrd(t) l. utförd(t) o. d.; viktig l. nödvändig (att göra); stundom: brådskande, hastande. Jag har ett angeläget ärende att uträtta i staden. Jag måste först sluta ett angeläget arbete. På det andre måge icke ifrån andre ahngelägne bestälningar (dvs. sysslor) förhindres. Civ. instr. 48 (1625). (När konungen) hade .. förrättat alt det som war angelägit. Rudbeck Atl. 2: 282 (1689). (Å riddarhuset hafva år 1719) angelägnare affairer varit under händerne, än på månge åhr förekommit. 2 RARP I. 1: 97 (1719). Academiens yppersta och angelägnaste göromål är, at arbeta uppå Svenska Språkets renhet. 1 SAH 1: 27 (1786, 1801). Den Protestantiska Kyrkan .. yrkar såsom det högsta och angelägnaste för en Christen att läsa Bibeln. Agardh Teol. skr. 3: 1 (1840). Expedieringen af angelägna mål: L'expédition des affaires pressées. Westee (1842). Det stilla sysslande i skuggan, som ser ut som en verksam andes angelägna reseförberedelser. Strandberg 1: 365 (1862). Ej ha ngt angelägnare att göra(,) nichts eiligeres zu thun haben. Hoppe (1892). — oeg. om bref, paket o. andra försändelser l. meddelanden, hvilkas afsändande l. riktiga l. hastiga framkomst är af vikt: maktpåliggande, viktig; stundom: brådskande, hastande, trängande. Jag har angelägna bref att skrifva. Angeläget! (påskrift å bref). Angelägne Bref får man in specie recommenderade. Almanack 1801 (utdrag ur Post-ordningarna). Hagberg Shaksp. 2: 180 (1847).
b) (nästan †) om ngt sakligt konkret l. ngt abstrakt ss. föremål för kunskap l. vård: viktig, väsentlig, betydande, betydelsefull. Skola Præpositi (dvs. prostarna) anteckna .. uti en Prostebook alla the Casus (dvs. fall), som angelägne äre, och i Prosteriet förefalla. Laurelius i KOF II. 1: 350 (1659). De förnemsta och angelägnesta Himmels tecknen. Rudbeck Atl. 3: 80 (1698); jfr Atterbom Minnest. 1: 140 (1847). Then Helga Skrifft är then förnemsta och angelägnasta bok. Swedberg Ungd. 387 (1709). Sturens lif var dem kärare och angelägnare än det borde anförtros uti .. (Kristiern II:s) våld. Celsius G. I:s hist. 37 (1746, 1792). En angelägen balk i (dvs. afdelning af) Svenska Historien. Dalin Hist. 2: 434 (1750). (Författare) i de vigtigaste och mäst angelägna ämnen. Möller Kyrkoh. III (1774). På åker-renar .. och dylika ställen växa de angelägnaste (foder-)gräsen ganska tillräckligt. Ekon. annal. Nov. 1807 s. 86. (I Erik Sparres kista) skulle gömmas flere högst angelägna handlingar. Fryxell Ber. 4: 226 (1830). En angelägen kunskap. Rabenius Kam. § 298 (1832). En Gudomlig plan för nyssnämda angelägna ändamål. Askelöf Tal 15 (1835); jfr a. — särsk.
α) (†) om tid: dyrbar; bråd. (Plogar af trä) brista (ofta) under arbetet, vid den angelägnaste tiden. Brauner i VetAH 10: 282 (1749). Tiden alltid för en kär / Dyr och angelägen är. Envallsson Slåtter. 18 (1787). Nu skyndom, nu är tid; och stunden angelägen. J. G. Oxenstierna 5: 335 (c. 1817).
β) (†) om ort: (i ngt, t. ex. strategiskt l. vetenskapligt, hänseende) betydande. J. J. Taube i HSH 31: 522 (1667). En .. angelägen Festning. E. Benzelius d. y. i Benz. brefv. 47 (1730). Följeslagarne .. (hade) 3 dagar beledsagat oss på de angelägnaste ställen. Linné Västg. 103 (1747). Isolani (hade) med sina Kroater hastat till denna angelägna punkt. Fryxell Ber. 6: 460 (1833).
γ) (†) med följ. inf. Någre ehrender, som .. wore högt angelägne at sökia confirmation opå. RARP 8: 149 (1660). Åthskillige Seder, som dhe tyckte intet wara så angelägna at affskaffa. Rudbeck Atl. 2: 227 (1689). Wittenstens fästning .. fann (Gustaf Adolf) .. vara af mycken betydenhet och angelägen att väl försvaras. Hallenberg Hist. 4: 993 (1794).
c) (†) om person: viktig, nödvändig, oumbärlig. Så angelägne .. äro sådane Människor til en Stats förkofring och trefnad. Tessin Bref 2: 339 (1756). Göra sig angelägen, Necessarium se præbere. Sahlstedt (1773). En stor och i Staten ganska angelägen man. Björnståhl 3: 190 (1778). — närmande sig bet.: värderad, dyrbar. Sven Nilson .. förde sin angelägne gäst .. til Rättviks Församling. Celsius G. I:s hist. 92 (1746, 1792). Då blifver Jesus henne (dvs. människan) rätt kär, och vigtig och angelägen. Nohrborg 356 (c. 1765). Alla de egenskaper, som gjöra oss angelägna och aktade ibland våra likar. Boëthius Nat. sed. 17 (1782).
d) i opers. uttr. Det är angeläget för mig att få reda på hur saken förhåller sig. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 47 (1629). Prediko Embetet skal .. underrätta sine åhörare, huru högt det angelägit är, at the beflijta sig om Christelig Kiärleekz wärck. Kyrkol. 17: 1 (1686). Det är oss högst angelägit, at blifva räddare om penningar. Dalin Arg. 1: 128 (1733, 1754). Det (är) angeläget, .. att hvarje ords .. former (osv.) .. uppvisas så noggrannt, som det är möjligt. Söderwall i 3 SAH 7: 44 (1892). — särsk.
α) (†) med prep. om. Schroderus Uss. M 2 a (1626). Dett är inthett så högt angeleget om detta Husett, Såssom dett att Wj .. RARP 3: 3 (1636); jfr β. Det är mig mera angeläget om edra personer, än om hela Stora Nowgorod. Fryxell Ber. 6: 29 (1833; efter G. II A.).
β) (†) i förb. det är icke angeläget, det är likgiltigt, oviktigt, har ingen betydelse, kommer ej an på. Effter man måste doch en gång döö, så kan icke så mycket wara angelägit antingen dhet skeer nu strax, eller (senare). Rudbeckius Kon. reg. 348 (1618). Det är intet angeläget hwad tijd han lefwat. Rudbeck Atl. 4: 46 (1702).
e) [jfr t. sich angelegen sein lassen] i förb. låta sig (ngt) angeläget vara, vara l. göra sig mån om l. vinnlägga sig om. Altså skall jag mig ock det samme låtha på det högsta angeläget wara. RARP 6: 265 (1656). Kyrkol. 21: 2 (1686). Nordens riken (hade) .. under århundradens förblindelse låtit sig ingenting angelägnare vara, än att rycka förbanden från ömsesidiga sår. Strandberg 1: 363 (1862).
f) (†) i förb. hafva angeläget, vara angelägen l. mån (om ngt), vara ifrig l. hafva brådtom (att företaga ngt). Om min Herre har mycket angeläget om acidum salis commune, så är här något, som jag byter. Scheele Bref 395 (1780). Min man har angeläget att komma snart till Göteborg. Gustaf III Skr. 3: 322 (1788). Kungen har angeläget att tala vid honom. Trolle-Wachtmeister 1: 166 (1809). — abs.: hafva ngt viktigt att uträtta (jfr 2 a). Ibland han (dvs. Amor, som ber att få slippa in) skyller på, han har så angeläget. C. F. Dahlgren S. arb. 1: 71 (1826).
2) i subjektiv mening, om den, som hyser intresse.
Anm. Denna anv., som icke förekommer i t. (l. holl.) o. som således synes hafva själfständigt utvecklat sig på svensk botten, sammanhänger sannol. närmast med den under 1 d upptagna opers. anv. Ur sådana förb. som det är mig angeläget att (l. om) torde uttr. jag är angelägen att (l. om) hafva uppstått i följd af samma i den nyare sv. (o. t.) framträdande benägenhet för öfvergång från opers. till pers. konstr., som vållat, att t. ex. de i ä. tid vanliga förb. det anar mig, det ångrar mig osv. [jfr t. es ahnt mir, es reut mich osv.] numera i allm. ersatts af uttr. jag anar, ångrar osv. [jfr t. ich ahne, bereue osv.].
a) i förb. med prep. om o. substantiv(iskt ord): mån om (ngt), ifrig att hafva l. vinna l. åstadkomma l. befrämja (ngt). Angelägen om det Allmänna bästa. Nordberg 1: 462 (1740). Få författare (hafva) varit mera angelägna (än Kellgren) om renhet och rätthet i språket. Rosenstein 1: 292 (1796). Gör mig angelägen, / O Jesu! om din nåd. Ps. 295: 5 (1819). Jag (var) icke just särdeles angelägen om sällskapet. Læstadius Journ. 409 (1831). Ständerna, så angelägna om maktens verklighet, sökte dock gerna att undvika dess sken och ansvar. Malmström Hist. 3: 290 (1870). — (†) nogräknad om, hushållsaktig med. I fordom tid var jag om tiden angelägen, / Då var mig tiden knapp, och jag vid sysslor trägen. Kolmodin Qv.-sp. 2: 291 (1750).
b) med (numera oftast af om föregånget) att o. inf. l. bisats: mån om l. (ifrigt) önskande l. sträfvande (att göra ngt l. att ngt skall ske). Modern är angelägen om att hennes son skall komma i rätt tid. Hvar och en är angelägen at bedraga honom (dvs. regenten). Ehrenadler 69 (1723). (De) Studerande .. (voro) angelägne att inträda på denna nya vädjoban till ära och hedersställen. Schröderheim Rob. 1: 106 (c. 1794). Christus var angelägen att hans lärjungar skulle egna all sin uppmärksamhet åt hans förutsägelser. Thomander Pred. 1: 277 (1849). Konungarne (hafva) varit angelägne om att förse landet med kyrkor. Hildebrand Medelt. 1: 46 (1879).
c) (i sht hvard.) abs.: ifrig, hågad, hugad, intresserad; företrädesvis ss. predikativ. Om han friar, säger du väl ja. Åh nej, jag är inte så angelägen. Han är icke mera så angelägen: studium ejus deferbuit. Lindfors (1815). Hagberg Shaksp. 8: 219 (1849). När de förmögnare eller angelägnare köparne försett sig med boken, låter (förläggaren) denna utkomma i prisbilliga ”folkupplagor”. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 66 (1891). — särsk. i förb. göra, visa, ställa sig angelägen; i sht i klandrande bem. om onödigt fjäsk l. för långt drifven ifver l. beställsamhet. Visa, göra sig a(ngelägen) marquer de l'empressement; faire l'empressé. Weste (1807). Ställa sig, visa sig angelägen. SAOB (1870). Björkman (1889).
Spoiler title
Spoiler content