ANTICYKLON an1tisyklå4n l. -ω4n, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. anticyklon, eng. o. fr. anticyclone; se ANTI-, prefix2 1, o. CYKLON]
meteor. meteorologiskt tillstånd utmärkt gm (vanl.) högt lufttryck som minskas från ett centrum samt från detta centrifugalt riktade vindar hvilka samtidigt rotera kring centret, medsols på det norra o. motsols på det södra halfklotet; barometermaximum; äfv. om den centrifugalt roterande luftmassan kring ett barometermaximum. De egenskaper, som tillkomma anticyklonen, äro fullkomligt motsatta dem, som observeras i cyklonen. R. Rubenson i NF (1876). (Man) benämner .. hela den luftmassa, som deltager i rotationen omkring ett (barometer-)minimum för cyklon, och luftmassan omkring ett maximum för anticyklon. Dens. Naut. meteor. 72 (1880). Sekundär anticyklon, del-anticyklon .., är en vid randen af en större anticyklon förekommande mindre. N. Ekholm i NF 17: 1537 (1893).
Ssg: ANTICYKLON-OMRÅDE1003~020. På anticyklonområdet råder i allmänhet vackert väder. R. Rubenson i NF 1: 845 (1876).
