ANTICHAMBRERA an1tiʃaŋbre4ra, äfv. aŋ1t-, äfv. -e3ra2, stundom -ʃam- (stundom uttaladt med franskt nasalljud, i sht i tredje stafvelsen), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[afl. af föreg.; jfr t. antichambrieren]
uppehålla sig i väntrum(men) (hos högt uppsatta personer), (ofta) göra uppvaktning (hos); i allm. med bibegrepp af servilitet. Den man, som skrifvit ”naturens epos” (dvs. Lucretius), kan icke hafva varit någon halft hungrande poet, som antichambrerat i de höges atrier. Schück Världslitt. 1: 393 (1899).
