ANTISEPTIK an1tisäpti4k, äfv. -sep-, r. (f. Lundell(1893)); best. -en.
Etymologi
[efter t. antiseptik]
i sht kir. antiseptisk(t) behandlingssätt l. metod. Peritonit, möjligen vållad af bristfällig antiseptik. C. J. Ask i Nord. med. ark. 1881, nr 10, s. 5. Begagnandet af medel, hvilka antingen förstöra bakterierna eller förändra dem, så att de icke kunna bestå i kampen mot de lefvande väfnaderna, kallas antiseptik. G. Heinricius i Finsk tidskr. 1896, 2: 28. Antiseptiken och den deraf framgångna aseptiken har utöfvat ett mägtigt inflytande på kirurgien. C. A. Ljunggren i Hygiea 1899, 1: 319.— jfr ASEPTIK.
