APOLOGI ap1ologi4 l. ap1å-, stundom ap1ω-, l. -lå-, l. 01—, i Svld o. Nld äfv. -ji4 (apålåjí Dalin), r. (l. f.); best. -en, äfv. -n; pl. -er. Anm. I ä. tid användes den lat. formen apologia med lat. böjning. Schroderus Osiander III. 1: 138(1635). Dryselius Kyrkoh. öfv. N. T. 103(1708).
Etymologi
[af t. o. fr. apologie, af lat. apologia, af gr. ἀπολογία, försvar i tal l. skrift, af ἀπό, bort, från, o. -λογια i bet. talande; jfr APOLOGET]
försvar (i tal l. skrift); försvarstal, försvarsskrift. Sokrates' apologi, dialog af Plato. Swedberg Schibb. 250(1716). Apologie .. emot en utkommen skrift. 2 RARP 4: 309(1727). Jag har .. skrifvit en slags apologi för sällskapet pour le Sens Commun. Rosenstein 3: 276(1787). Det är nu mera ej Författaren, utan Utgifvaren af denna bok, som behöfver en apologi. Franzén hos Choræus VI (1815). Ett arbete, hvilket vill vara en historia och icke en apologi. Ljunggren SAHist. 1: IV (1886). Tidsexistensens apologi. Wikner(1888; boktitel). — teol. om försvarsskrift för kristendomen, apologetisk skrift. Möller Kyrkoh. 117(1774). Hvad de äldsta Apologier angår .. (var) deras ändamål icke .. att försvara Christna Religionens gudomliga ursprung, hvilket ännu icke bestriddes. A. Hultén i VittAH 11: 226 (1816). jfr: Justini Martyrns båda apologier för Christendomen. Agardh Teol. skr. 2: 95(1856).
