APOLOG ap1olå4g l. ap1å-, äfv. ap1ω-, stundom -lo4g, r. (m. Meurman(1846), G. Dalin(1871)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. apolog, fr. apologue, lat. apologus, gr. ἀπόλογος, berättelse l. fabel, af ἀπό, bort, från, o. λόγος, tal; jfr DIALOG,EPILOGm. fl.]
(föga br.) moralisk fabel, sedelärande berättelse. Deleen Fabell. 1: 411(1831). Apolog .. en .. berättelse, i hvilken vanligtvis djur, eller äfven liflösa föremål, framträda såsom handlande, och hvars syftning är att åskådliggöra någon praktisk sanning eller lefnadsregel. Grubbe Est. ordl.(c. 1840). Heikel Filol. 267(1894).
