ARKEBUSERA ar1kebɯse4ra l. -bu-, stundom -by-, äfv. -e3ra2 (arkebuse´ra l(äs) arkhebysera Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. arquebusieren, af fr. arquebuser, ä. äfv. harquebuser, skjuta ihjäl med hakebössa l. handgevär i allm., af fr. arquebuse (se ARKEBUS). Formerna arqui- o. arcu- torde vara att tillskrifva inflytande från it. archi-, arcobuso samt lat. arcus, stamord till it. arco]
mil. aflifva (dödsdömd person) gm skjutning; fysiljera; i sht i pass.: mista lifvet gm skjutning; numera, utom i Finl., ej ss. officiellt uttryck för ifrågavarande exekutionssätt. Nu .. ähr min ödmiuke .. bön till eder alle .. att jag .. icke måtte komma under bödelens hender, uthan måtte blijffua arkebusseratt på S. Klara gärde. Arvid Stålarm hos A. Oxenstierna Skr. 1: 7 (1605). Hwilcken soldat .. geckeri giör af gudstiänsten skall .. tredie resan .. harckebuseras. Gustaf II Adolf 244 (1621). Nordberg 2: 349 (1740). I vissa fall (har man), i ställe för halshuggning stadgat Arquebusering, såsom et mindre hånligt och en krigsman mera ägnande dödssätt. Calonius 3: 28 (1798). Vid undergående af annat dödsstraff än arkebusering, får icke uniform af den brottslige bäras. Tj.-regl. 1858, 1: 326. FFS 1886, nr 23, s. 3. Strindberg Midsommar 220 (1901). — i bild. Jag hoppas, du (dvs. nyåret 1816) arkebuserar vår jord, / en kula kan hon vara värd. Tegnér 2: 137 (1816).
Ssg: ARKEBUSERINGS-STRAFF(ET)10030~2.
