ASSYRISK asy4risk (assy´risk Weste), adj.; adv. (mindre br.) -T.
Etymologi
[jfr t. assyrisch, äfvensom lat. assyri(c)us, gr. ἀσσυριακός, adj. till lat. Assyria, gr. Ἀσσυρία, motsv. hebr. Aʃʃūr (i våra bibelöfversättningar återgifvet med ”Assur”), namn på landet o. folket i fråga, assyr. Aʃur, namn på det assyriska riket äfvensom på en stad i detsamma, eg. namn på assyriernas nationalgud med bet.: den välsignelsebringande l. nådige. Jfr SYRISK]
adj. till ASSYRIEN o. ASSYRIER. Judit 2: 12 (Bib. 1541). Det Assyriska .. språket. Rudbeck Atl. 2: 381 (1689). Assyriska riket. Wennerdahl Lex. myth. 110 (1748). Salmanassar .. förstörde Samaria, och bortförde invånarne i de tio stammarnes land .. till Armenien och andra aflägsna trakter af sitt vidlyftiga rike. Det kallar man den Assyriska fångenskapen. Skarstedt Barth Bibl. hist. 106 (1850, 1878). De ofantligt talrika .. babyloniska och assyriska kilinskrifterna (2000—500 f. Kr.), kronologiskt delade i fornbabyloniska, assyriska, och nybabyloniska rikets inskrifter. H. Almkvist i Nord. tidskr. 1893, s. 222. Indiska, Assyriska med flera orientaliska stilar i Yllegardiner och Portierer. K. M. Lundbergs priskur. 1899, s. 38. Assyriskt affattade (inskrifter). K. F. Johansson i Ymer 1900, s. 360. jfr SEN-ASSYRISK. — i sammanställning med annat adj. Den assyriskt-babyloniska historieskrifningen. E. H. Tegnér i UVTF 12: 52 (1875). Assyrisk-babylonska språket, .. som föreligger i de assyrisk-babylonska kilinskrifterna. H. Almkvist i NF 14: 858 (1890).
