SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2000  
SYRISK sy4risk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(sir- 1526. syr- 1635 osv.)
Etymologi
[jfr t. syrisch, lat. syricus, gr. συρικός, till SYR(I)ER l. landsnamnet SYRIEN (se SYRIER). — Jfr SYRIOLOG]
1) som tillhör l. förekommer i l. härstammar från syrierna l. Syrien l. som är syrier l. som på annat sätt hänför sig till l. kännetecknar syrierna l. Syrien; äv.: som är skriven l. uttryckt på l. som förekommer i l. härrör från l. på annat sätt hänför sig till l. som kännetecknar det syriska språket. Thomas Becker .. (var) född aff en Syrisk eller Saraeenisk Modher. Schroderus Os. 2: 672 (1635). Wilde har samlat en mängd fakta, från Syriska kusten, som utgör Medelhafvets östra strand, hvilka ådagalägga att kusten der småningom sänker sig. Berzelius ÅrsbVetA 1842, s. 460. Syriska litteraturen, i hufvudsaken af kristlig karakter, har, ss. förmedlarinna mellan vesterlandets och arabernas kultur, haft stort inflytande på orientens andliga utbildning. KonvLex. (1861). Efter hand uppstodo två nya metoder att forma glaset, dels glasblåsningen, fritt och i form, som syriska eller möjligen egyptiska glasmästare funno på omkring Kr. f., dels den mer komplicerade pressningen i form. Kulturen 1953, s. 22. Den syriska skriften, en avläggare av det feniciska alfabetets arameiska form .. ger lika litet som andra semitiska skriftformer urspr. någon klar bild av det talade språket. 2SvUppslB 28: 687 (1953). Med syrisk litteratur menas dels litteratur på det arameiska språket syriska, dels sådan som skrivs på arabiska i det nutida Syrien. NE (1995). — särsk.
a) språkvet. i uttr. syriska språket o. d., om en i våra dagar i delar av Syrien, Turkiet o. Iran, urspr. i o. kring Edessa talad östarameisk dialekt (nysyriska) inom den semitiska språkgruppen, som vid kristendomens införande på 200-talet blev använd för en bibelöversättning o. fram till 1300-talet var ett betydande kristet litteraturspråk o. som levt kvar till våra dagar som kyrkospråk hos vissa konfessioner (t. ex. maroniterna, nestorianerna o. tomaskristna); jfr SYRISKA 2. Mammona kallas rikedomar på Siriske målit so(m) Hiero. sägh(e)r. GlMat. 6: 24 (NT 1526). Ibland .. (Efraim Syrierns) Skriffter äre någre, vppå Syriskt Språk skriffne. Schroderus Os. 1: 399 (1635). Af nestorianerna spreds syriska språket både till Turkestan, Indien och Kina. Zetterstéen SemSpr. 72 (1914). BraBöckLex. (1980).
b) hist. i uttr. syriska riket, särsk. med tanke på Syrien som huvudland l. centrum i seleukidernas rike. BonnierKL (1927).
c) teol. om kyrka l. gren av kristenheten: som har syriskt kyrkospråk; särsk. dels om den östsyriska nestorianska kyrkan, dels om den västsyriska jakobitiska kyrkan. 2NF (1918). BraBöckLex. (1980).
d) teol. i uttr. syriska kristna, om de kristna i Syrien o. länderna österut som har syriskan som kyrkospråk; särsk. dels om de monofysitiska jakobiterna i Irak och Indien l. de tomaskristna i Indien, dels om nestorianerna i Iran, vilka samfund urspr. hade sin hemvist i Syrien. Syriske eller Chaldeiske Christne kalla Nestorianerne sig, emedan de vid gudstjensten betjena sig af det gamla Syriska språket, på hvilket de äfven äga det Nya Testamentet. ConvLex. (1826). BonnierLex. (1966).
2) [specialfall av 1] i mer l. mindre stående uttr., om vara l. växt l. djur l. dyl. som kommer l. kommit från l. hör l. hört hemma i Syrien. Syriska Viner .. de bästa växa i bergstrakten Kesvaran och på berget Libanon. Synnerberg (1815). (Till asfaltiterna) hör bl.a. den sedan gammalt kända syriska asfalten. Bolin OrgKem. 48 (1925). — särsk.
a) (numera mindre br.) syrisk björn, om en i Syrien förekommande, ljusare varietet av Gamla världens vanliga bruna björn. SvUppslB (1936). 2SvUppslB (1956).
b) i uttr. syriska nötter, om ett slags syriska nötter från Alappo i Syrien, alapponötter. SvUppslB 21: 699 (1934). 2SvUppslB (1954).
c) i namn på växter; särsk. dels (numera mindre br.) i uttr. syrisk ros, växten Hibiscus syriacus Lin., frilandshibiscus, dels i uttr. syrisk tistel, växten Notobasis syriaca (Lin.) Cass. Hibiscus syriacus, Syrisk ros, Orienten, kan bli ända till 2,5 m hög och har flikiga blad och stora, trattlika, violetta blommor i aug.—sept. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 205 (1946). Hylander PrydnV 57 (1948: tistel).
Avledn.: SYRISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) till 1: syrisk kvinna (l. flicka). Weste (1807).
2) till 1: syriskt språk, syriska språket. ConsAcAboP 2: 302 (1661). Den viktigaste af de östarameiska dialekterna är syriskan. Zetterstéen SemSpr. 70 (1914). Efter arabernas framträngande under 600-talet övergick folkspråket från arameiska till arabiska, och redan omkr. 800 var syriskan på väg att dö ut, ehuru den bibehöll sig som litteraturspråk i mer än fyra årh. och ända till vår tid som kyrkospråk hos maroniterna. 3NF (1933). Det allmänna talspråket i Syrien är för närvarande arabiska; syriskan lever alltjämt som kyrkospråk i olika trossamfund, och i norra Mesopotamien talas nysiriskan, som av amerikanska missionärer gjorts till litteraturspråk. Östergren (1951). NE (1995).
Spoiler title
Spoiler content