1) som är byggd på antagande af atomer (se d. o. 1); som har afs. på l. tillhör en på dylikt antagande grundad åsikt l. lära. Det Atomistiska systemet. Höijer S. skr. 1: 19(1795). Berzelius Kemi 3: 19(1818). Agardh Bot. 1: 6(1829). Emot de nyare idealistiska systemernas dynamiska naturbetraktelse fasthåller Fechner den atomistiska. J. J. Borelius i Nord. tidskr. 1879, s. 313. Den atomistiska skolans stiftare, Leucippus. Wägner Filos. hist. 54(1886).
2) som består af l. hänför sig till l. liknar osv. atomer (se d. o. 1, särsk. 1 b); atom-. Kropparnes atomistiska sammansättning. Almström Kem. tekn. 1: 38(1844). Atomistiska formler. Rosenberg Oorg. kemi 116(1888). (Af positivismens förutsättningar) skulle följa, att själslifvet .. atomistiskt sönderfölle uti en otalig mångfald .. särskilda psykiska tilldragelser. Rein Psyk. II. 1: 508(1891). Enligt .. Avogadros åsigt .. är materiens konstitution icke rätt och slätt atomistisk, utan molekylärt-atomistisk. Vannérus Empir. naturuppf. 131(1902). — bildl.; jfr ATOMISMslutet. Liberalismens samhällsideal var det rent atomistiska, det där hvarje individ står som en lösryckt atom utan något organiskt sammanhang med andra individer. Cassel Socialpolitik 20 (1902); jfr 1.
