publicerad: 1903
ATOM atå4m (ato´m .. (med) öp(pet) o (dvs. med å-ljud) Weste, atå´m Almqvist, Dalin; i vers ∪ — ∪ (best.) Kellgren 2: 4 (1777), — ∪ (obest.) Dens. 2: 125 (1783; möjl. parodiskt)), r. (m. Weste, Almqvist, Dalin (1850)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. atom, fr. atome, af lat. atŏmus, af gr. ἡ ἄτομος (näml. οὐσία), ”det odelbara” (näml. väsendet), sannol. först af den grekiske filosofen Demokritos († c. 360 f. Kr.) använd benämning, af ἄτομος, oskuren, odelad, af ἀ privativum o. τομός, p. adj., af τέμνειν, skära (jfr TOM, sbst., större af delning l. volym af tryckt arbete o. d., del]
1) i sht filos. o. naturv. oändligt l. ytterst liten kropp betraktad ss. yttersta grundbeståndsdel af materien, partikel, grundpartikel; i pl. äfv.: småpartiklar; äfv., i sht i ä. fysikaliska o. ä. kemiska framställningar: mekaniskt odelbar partikel, molekyl. Efter Epicuri wilfarelse wore (världen) en afföde af en hoper slumpe-wijs sammanlupne fasta Grand eller atomer. Triewald Bij 44 (1728) [jfr lat. fortuito concursu atomorum]. Rydelius Förn. 368 (1737). Wallerius Tankar 72 (1776). Stagnelius 2: 399 (c. 1815). (Materien) är .. i mekaniskt hänseende byggd af små delar, hvilkas storlek icke kan ytterligare förminskas, och hvilka man kan kalla atomer, partiklar, moleculer, kemiska equivalenter, m. m. Jag skall företrädesvis välja ordet atom, såsom mest nyttjadt. Berzelius Kemi 3: 21 (1818). Nästan alla ända ifrån Leucippi, Epicuri och Democriti tid hafva antagit att materien består af oändligen små odelbara atomer, som genom deras särskilta krafter förena sig för att åstadkomma de oändliga former vi igenfinna i naturen. Agardh Bot. 1: 5 (1829). Rummet mellan atomerna .. är efter all sannolikhet uppfyldt med ett fint, elastiskt ämne, etern kalladt, hvilket sjelf utgöres af ofantligt små atomer. Fock o. Dahlander Fys. 17 (1875). Vannérus Empir. naturuppf. 76 (1902). jfr ETER-, GRUND-, HVIRFVEL-, KRAFT-ATOM m. fl. samt SMÅ-ATOMER. — särsk.
a) (†) kem. i förb. sammansatt atom, mekaniskt odelbar del af sammansatt ämne, molekyl. Berzelius i FKM 4: 38 (1815). Sammansatta atomer .. af första ordningen kalla vi dem, som äro sammansatta omedelbarligen af enkla atomer. .. Sammansatta atomer af andra ordningen utgöras af föreningar emellan atomer af den första, och atomer af tredje ordningen äro sammansatta af atomer af den andra, o. s. v. Dens. Kemi 3: 23 (1818).
b) i sht kem. minsta för sig existerande del af grundämne. Den kemiska atomen. En molekyl koksalt består af en atom natrium och en atom klor. Syrets atom väger .. precist 16 gånger så mycket som vätets. Berzelius i Årsber. t. VetA 1822, s. 58. Dalton (uppställde) en hypotes eller teori, att alla grundämnen ytterst bestå af mycket små, ej vidare delbara partiklar, kallade atomer, så beskaffade, att alla af samma ämne ega lika vigt, men af olika ämnen olika vigt. Cleve Handlex. (1883). Kemi är .. vetenskapen om molekylernas inre förändringar, bestående i atomernas omlagring till nya molekyler. Rosenberg Oorg. kemi 11 (1888). Skäl (finnas) för antagandet att de småpartiklar, som vi kalla atomer, ega en bestämd polyëdrisk form. P. Hellström i Öfvers. af VetAFörh. 1901, s. 354. — jfr BROM-, DUBBEL-, ELEMENT-, ELEMENTAR-, FOSFOR-, GRUNDÄMNES-, JÄRN-, KLOR-, KOL-, KVÄFVE-, METALL-, SYRE-, VOLYM-, VÄTE-, ZINK-ATOM m. fl. samt H-ATOM m. fl.
c) ss. antagen viktdel l. viktenhet; jfr ATOM-VIKT slutet samt GRAM-ATOM. 1 atomvigt svafvelsyrad jernoxid .. (fordrar) 3 atomer ättiksyrad blyoxid till fullkomlig sönderdelning. Almström Kem. tekn. 1: 36 (1844); jfr a. Dalin (1850).
d) (i sht i redogörelse för ä. gr. filosofi) i fråga om själen betraktad ss. finare materia. Tyngdkraften .. måste tänkas göra sig mer gällande hos de somatiska, gröfre, än hos de psykiska, finare atomerne. Eggertz Förnim. assoc. 11 (1877). — jfr SJÄLS-ATOM.
2) allmännare: ytterst liten partikel. Vexternas myriader af atomer .. spinna trådarne till trädens kläder. Fries Bot. utfl. 1: 213 (1843). Om världssfärerna brista, himmel och jord sönderfalla i atomer. Rydberg Sing. 223 (1865, 1894). — särsk.
a) oeg.: grand, stoftgrand; solgrand. Dalin (1850). Atomernas dans i en solstråle. Tekn. tidn. 1871, s. 106. Lundegård Titania 136 (1892).
b) [jfr motsv. anv. af GRAND] i förb. minsta atom, minsta grand, icke en atom, icke ett grand o. d. Lysander Föredr. 43 (1855). Föremål, som .. icke kostat en atom mänskligt arbete. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 71 (1891). jfr: Hvarje atom till vatten, som .. kunnat gömma sig mellan småstenarna. AB(L) 1902, nr 24, s. 7 [jfr SPÅR (till)].
c) [jfr fr. les hommes sont des atomes sur le globe samt motsv. anv. af STOFT(GRAND)] bildl.; om människan. Dalin Arg. 2: 176 (1734, 1854). Atomen dömmer om det hela, / Och stoftet klandrar Gudars råd. Kellgren 2: 4 (1777).
Ssgr (till 1): ATOM-ANTAL03~02 l. ~20. särsk. till 1 b. Berzelius i Årsber. t. VetA 1841, s. 15. Blomstrand Org. kropp. 9 (1864). —
-BEGREPP(ET)~02. begreppet atom. Blomstrand Org. kropp. 87 (1864). Robert Boyle, som genom sin ”chemista scepticus” (1661) införde i kemin .. atombegreppet. Rein Psyk. 1: 211 (1876). Rosenberg Oorg. kemi 78 (1888). —
-ENHET~02 l. ~20. särsk. till 1 b. Antalet atomenheter af positif metall eller basiskt väte (i syrehydraterna). Blomstrand Atomtheorien 7 (1867). En minskad mättningskapacitet kan .. äfven bero derpå, att atomerna inbördes binda hvarandra med mer än en atom-enhet. Därs. 11; jfr FRÄNDSKAPSENHET. —
(1 b) -FORMEL~20. kemisk formel hvari de ingående kemiska tecknen betyda atomvikter; motsatt EKVIVALENT-FORMEL; jfr MOLEKYLAR-FORMEL. Blomstrand Atomtheorien 3 (1867). Vattnets atomformel .. H2O. Cleve Handlex. 39 (1883). —
-FÖRHÅLLANDE~0200. Berzelius i Årsber. t. VetA 1841, s. 9. Om man känner tvenne kroppars atomvigter och de atomförhållanden hvaruti de förenas så kan man på förhand bestämma huru stor vigtsqvantitet af hvardera erfordras, för att frambringa en gifven förening. Almström Kem. tekn. 1: 35 (1844). —
-GRUPP~2. särsk. till 1 b; jfr -KOMPLEX. Cleve Kemiens grunder 12 (1886). Hvarje molekyl (bildar) .. en på bestämdt sätt sammansatt atomgrupp. Vannérus Empir. naturuppf. 126 (1902). —
-GRUPPERING~020. särsk. till 1 b: anordning l. lagring af atomer (i radikal, molekyl osv.). Atomgrupperingen hos alla metaller synes alltså vara den möjligast täta. N. H. Lovén i SKN 1842, s. 247. —
-HYPOTES~002. jfr -TEORI. Rein Psyk. 1: 210 (1876). Atomhypotesernas historia. Rydberg Varia 57 (1890, 1894). —
-KOMPLEX~02. komplex af två l. flere atomer. Rydberg Varia 35 (1890, 1894). särsk. till 1 b; jfr -GRUPP. Blomstrand Org. kropp. 2 (1864). Det sätt hvarpå atomerna äro bundna vid hvarandra inom atomkomplexen, molekylen. PT 1902, nr 289, s. 3. —
-KRAFT~2.
1) i sht filos. om kraftenhet l. kraftpunkt. Rein Psyk. 1: 463 (1876). När själfva ordet materie eller stoff ännu nyttjas af tänkande naturforskare, mena de därmed intet annat än en komplex af atomkrafter. Rydberg Filos. förel. 2: 81 (1877).
2) naturv. kraft som sammanhåller atomerna (i en radikal, molekyl osv.); jfr MOLEKYLAR-KRAFT o. ATTRAKTION. J. Rydberg i Öfvers. af VetAFörh. 1885, nr 7, s. 77. Vannérus Empir. naturuppf. 134 (1902). —
-LÄRA~20, sbst. jfr -TEORI samt ATOMISM. Dalin (1850). Rein Psyk. 1: 224 (1876). särsk. till 1 b. Berzelius i Årsber. t. VetA 1822, s. 56. S. Arrhenius i Nord. tidskr. 1897, s. 35. —
-MEKANIK~002. Å. G. Ekstrand i Ny sv. tidskr. 1880, s. 23. Närvsystemets molekylar- och atommekanik. Vannérus Wundts psyk. 365 (1896). —
(1 b) -MODELL~02. om undervisningsmateriell (bestående af träkulor m. m.) för åskådliggörande af en molekyls sammansättning o. byggnad. S. k. atom-modeller, hvilka ej beteckna atomernas relativa storlek utan endast antalet angreppspunkter. Rosenberg Oorg. kemi 82 (1888). —
-RÖRELSE~200. Å. G. Ekstrand i Ny sv. tidskr. 1880, s. 33. Gaser, hvilkas molekyler icke hafva någon inre atomrörelse. P. T. Cleve i NF 19: 363 (1895). —
(1 b) -TAL~2. tal som angifver atomvikt för ett grundämne. Det till atomtalet föränderliga elementet, befinnes vara antingen större eller ringare än i direkt förhållande till atomernas antal. Berzelius i Årsber. t. VetA 1841, s. 15. C. W. Blomstrand i UVTF 14: 48 (1875). —
(1 b) -TECKEN~20. kemiskt tecken för grundämne(n) bestående af första (o. andra l. tredje osv.) bokstafven i elementets (l. elementens) latinska namn; jfr -VIKTS-TECKEN samt H-ATOM m. fl. De .. berzelianska atomtecknen. Cleve Handlex. 39 (1883). Rosenberg Oorg. kemi 81 (1888). —
-TEORI~002. (af de gr. filosoferna Leukippos, Demokritos o. Epikuros först framställd) teori, att materien ej är obegränsadt delbar o. att därför en till det yttersta fortsatt sönderdelning måste gifva till slutligt resultat ytterst små kroppar som ej kunna ytterligare förminskas (se ATOM 1); särsk. kem. till 1 b: till förklaring af de kemiska företeelserna uppställd teori om kemiska atomer; jfr -HYPOTES, -LÄRA. Den nyare Atomtheorien. Blomstrand (1867; boktitel). Medan Cartesius förkastat atomteorin, hade .. en hans samtiding (fransmannen Gassendi † 1655) uppträdt såsom förnyare af denna urgamla hypotes. Rein Psyk. 1: 210 (1876). Under det den fysikaliska atomteorien är urgammal i vetenskapen, daterar sig den egentliga kemiska atomteorien från 1800-talets början. Vannérus Empir. naturuppf. 122 (1902). —
-VIBRATION~002. jfr -DALLRING, -SVÄNGNING. Rydberg Varia 51 (1890, 1894). Att de vibrationer, som vi uppfatta såsom ljus, värme, elektricitet o. s. v. och som man antar vara vibrationer uti den s. k. etern, helt enkelt skulle vara att uppfatta såsom olika atom-vibrationer. P. Hellström i Öfvers. af VetAFörh. 1901, s. 362. —
(1 b) -VIKT~2. (för atom af grundämne l. element antagen) vikt uttryckt i en enhet som är (nära) lika med vikten af en atom väte; jfr VOLYM-ATOM-VIKT samt EKVIVALENT-VIKT o. MOLEKYLAR-VIKT. Berzelius i Årsber. t. VetA 1822, s. 58. Man antager, att 1 atom väte väger 1 vigtsenhet, och således att vätets atomvigt är 1. Cleve Kemiens grunder 11 (1886). Atomvigtens ungefärliga storlek beräknas ur molekylarvigten. Rosenberg Oorg. kemi 121 (1888). Arrhenius Elektrokemi 8 (1900). jfr Berzelius Kemi 3: Bih. 11 (1818). särsk. betecknande (relativ) kvantitet; jfr ATOM 1 c samt GRAM-ATOM-VIKT. 7 atomvigter vatten. Almström Kem. tekn. 1: 36 (1844). —
-VIKTS-BETECKNING—1~020. jfr -VIKTS-TECKEN. Vid beskrifning af kemiska processer må (i patentansökning) endast de nyare atomvigtsbeteckningarne .. användas. SFS 1884, nr 57, s. 9. Därs. 1895, nr 105, s. 3. —
-VIKTS-TABELL—1~02. (atomvigt-tabell Cleve Kemiens grunder 19 (1886)) De Atomvigtstabeller jag utgifvit (år 1815). Berzelius i Årsber. t. VetA 1822, s. 60. Atomvigtstabell. — I nedanstående tabell äro elementernas atomvigter angifna, sådana de för närvarande äro af vetenskapen antagna. Rosenberg Oorg. kemi 76 (1888). —
-VIKTS-TECKEN—1~20. = -TECKEN. Om .. ett grundämne ingår till flere atomer i en förening, uttryckes detta i formeln genom en siffra efter atomvigtstecknet (t. ex. H2O). Cleve Kemiens grunder 12 (1886). —
-VOLYM~02. särsk. till 1 b: kvoten af ett grundämnes atomvikt o. specifika vikt; jfr SPECIFIK VOLYM. Berzelius i Årsber. t. VetA 1841, s. 12. Siliciums atomvolym är 11 och .. tennets är 16. Cleve Handlex. 148 (1883). Rosenberg Oorg. kemi 363 (1888). —
(1 b) -VÄRDE~20. (i helt tal uttryckt) mått på en atoms förmåga att binda l. ersätta andra, valens; jfr ATOMIGHET samt MÄTTNINGS-KAPACITET. N. H. Lovén i SKN 1842, s. 235. Det antal ”frändskapsenheter” beräknade efter vätet såsom enhet, som ifrån början gått förlorade, bestämmer radikalens atomvärde. Blomstrand Org. kropp. 15 (1864). Ett grundämnes atomer kunna .. i olika föreningar visa ett vexlande atomvärde. Cleve Kemiens grunder 15 (1886). —
(1 b) -VÄRME~20. produkten af ett grundämnes specifika värme o. atomvikt. Med några få undantag är atomvärmet nästan lika stort för alla grundämnen. P. T. Cleve i NF (1876). Rosenberg Oorg. kemi 73 (1888).
Spoiler title
Spoiler content