AUTOKTONI a͡u1toktoni4, stundom -tåktå- l. -tωk-, äfv. a͡ω1-, äfv. 01—, äfv. AVTOKTONI av1- l. 01—, r.; best. -en, äfv. -n.
Etymologi
[jfr eng. autochthony, fr. autochthonie; bildadt till föreg.]
(mindre br.) i sht etnogr. förhållande(t) att en folkstam, folkras osv. härstammar från det land som den bebor l. att ett land bebos af sådan folkstam. Palmblad Fornk. 2: 424 (1845).
