SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
AVAL ava4l, äfv. aval4, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. holl. aval, äfvensom it. avallo, nylat. avallum, af fr. aval, enl. Darmesteter sannol. uppkommet gm ett förkortadt skrifsätt (liksom sv. ASS, REK, af assureradt l. rekommenderadt bref) af à valoir, att gälla, af lat. valere (se VALÖR, EKVIVALENT)]
(föga br.) handel. å växel tecknad borgensförbindelse, växelborgen. Flügel Handb. i köpm.-corr. 196 (1843, 1849). Har någon å vexelförbindelse tecknat borgen (aval); stånde ock han .. i ansvarighet. SFS 1851, nr 27, s. 24; jfr SPF 1858, s. 71, SFS 1880, nr 15, s. 22. Sv.-fin. lagt. (1883). Fliesberg Handb. f. köpmän 2: 203 (1900).
Spoiler title
Spoiler content