AFBRISTA a3v~bris2ta, v. -er, -brast, -brusto, -brustit, -brusten (se för öfr. BRISTA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
(numera nästan bl. i part.) gm bristande gå af l. lossna. En afbrusten sträng. Sprängningen (utföres) med jernkilar och .. hammare .., hvarpå drifves, till klyften afbrister. Linné Ungd. 2: 253 (1734). Alla trådar, som möjligtvis vid bomningen kunna afbrista, lagas noga. J. E. Ekenmark Dräll. 24 (1828). — jfr BRISTA AF.
