publicerad: 1898
AFBROTT a3v~brot2 (a`fbrott Weste), n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sannol. i nysv., med anslutning till AFBRYTA samt under inflytelse af d. afbrud o. t. abbruch, bildad ssg; jfr emellertid nor. avbrot, isl. afbrot]
2) (†) afbrutet stycke, fragment. Ett litet afbrått af en gammal Runesteen ..(;) Runerne äro .. rundt omkring afslagne. Peringskiöld M. Upl. 177 (1710). Midt på gången (i Gamla Uppsala kyrka) fram för then gamla Pelarfotens afbrott (jfr Därs. 161: then millerste östre Pelaren vthbröts). Därs. 190; jfr Strinnholm Hist. 4: 113 (1852).
3) (†) afvikelse (från regeln), anomali; jfr AFBRYTA II 4. Små anomalier eller afbrott läras bäst af öfningen. Scherping 32 (1730, 1754). Dens. 38. jfr: (Skrifva latin) efter the gamla goda Romerska Skrifvares vis, rent och vtan något afbrott i Ord eller Ordalag. Rydelius Förn. 24 (1718, 1737).
4) ss. vbalsbst. till AFBRYTA II 8. Discontinuance, afbrott. Serenius (1734). Afbrott .. Interruption. Widegren (1788). Afbrott .. die Abbrechung eines Geschäfts. Möller (1790). — särsk.
a) (föga br.) handlingen att tvärt göra slut på ngt, som fortgått en tid. Genom ett hastigt afbrott af öfverläggningarne (på riksdagen) lemna de väckta ämnen till missnöje oafhulpna för att öka det. Adlerbeth Ant. 1: 29 (c. 1792). — särsk.
α) (†) brytande. (G. IV A.,) som genom afbrottet af sin högtidliga förlofning med storfurstinnan Alexandra störde dennas lefnads lycka. Beskow Lefnadsm. 198 (1857).
β) (mindre br.) i retoriken: àposiopesis. Afbrott är den vändning, då man, hänförd af någon liflig känsla, tvert afbryter perioden, lemnande slutet deraf att fullbordas af läsarens eller åhörarens eget eftersinnande. Enberg Sv. spr. 389 (1836). jfr under AFBRYTA II 8 a.
b) tilldragelsen l. förhållandet, att ngt, som fortgått en tid, afstannar (i sht för en stund l. upprepade ggr); uppehåll l. hinder (i ngts fortgång). Om oss en sällhet gifs, hon mindre nöjets timma / Än plågans afbrott är. J. G. Oxenstierna 1: 91 (1805). För oss måste .. en liknelse .. förekomma blott som ett afbrott i berättelsen om handlingens gång. Tegnér 3: 500 (1812). Det normala tillståndet har haft få afbrott, regeln få undantag. Rydqvist Tid. 2: 32 (1840). Afbrottet i den .. (elektriska) strömmen. Uppf. b. 2: 434 (1873). Det blef ett kort a(fbrott) i det eviga regnandet. Hahnsson (1884). — med prep. utan: Weste (1807). Ej må .. (examen) längre än fyra timmar utan afbrott fortsättas. SFS 1863, nr 55, s. 4. Stå utan afbrott i .. sex timmar. De Geer Minnen 1: 56 (1892). med prep. med: (Floden) Tennessee .. är segelbar omkr. 800 km., med afbrott vid Florence och Cumberlandbergen. NF 16: 5 (1891). med prep. under: Läsning under ständiga afbrott. (Urkundernas) publikation (har), om ock under afbrott, kunnat fortgå. Danielson i Finland 204 (1893). — med anslutning till AFBRYTA II 1. Afbrott kallas felet (i telegrafledningen), när tråden gått af. Nyström Telegr. 189 (1869).
5) (tvär) öfvergång l. förändring; jfr 6. Et hastigt afbrott från .. til .., se Förändring. Weste (1807). (Det) gifves intet märkbarare afbrott i vegetationen inom Skandinavien än vid Dalelfven, ofvan hvilken Bottenhafvets herravälde vidtager och medför ett tvärt afbrott i klimat. Fries Utfl. 3: 164 (1864). Detta tvära afbrott från naturlif till det instängdaste kammarlif. Böttiger 5: 6 (1868). Häftiga a(fbrott) i väderleken äro skadliga. Hahnsson (1884). — med öfvergång till 6:
a) (föga br.) språng, klyfta. Tankstreck .. utmärker .. (bl. a.) ett afbrott mellan föregående och efterföljande tanke. Collnér Försök 29 (1812).
b) ombyte, omväxling. Ett lifligt afbrott från de hvarandra temligen lika dagarna bjöd passagen öfver norra tropiken. Bovallius 6 (1887).
6) motsats, kontrast; jfr AFBRYTA II 10. (Negrernas fredliga uppförande) gör et starkt afbrott mot den intolerance och det bigotteri, som .. är rådande hos Morerna. Ödmann M. Park 318 (1800). Mot vintrens stränghet gör .. årets blomningstid så mycket större afbrott. Geijer II. 1: 34 (1825). Huru skönt afbrott gjorde ej de gröna fälten mot den röda himmelen! Törneros Bref 2: 133 (1826). Det skarpa afbrottet mellan ljus och skugga. Snellman Tyskl. 247 (1842). Bredvid Cesars bild borde man uppställa Gordianus' — för afbrottets skull. Rydberg Rom. d. 10 (1882).
7) (†) afbräck, inskränkning, intrång, förfång, minskning. Afbrott, Diminutio. Schenberg (1739). Den (äktenskapliga föreningen) innebär ett öfverlämnande af sin Person, utan afbrått i sedlighet. Boëthius Nat. 92 (1799). De brister eller afbrott, som förekomma i vår jordiska välgång. Lehnberg Pred. 1: 323 (c. 1800); jfr 4 b. Utan att göra honom något afbrott i sina fördelar .. i sitt ryckte. Lindfors (1815), Meurman (1846). — jfr AFBRÅCK, AFBRÄCK.
(4 a, 5 a) -TECKEN~20. (föga br.) tecken (streck l. punkter), angifvande, att meningen l. ämnet afbrytes. Fineman Sv. spr. 60 (1828). Försök t. sv. spr. 7 (1847).
Spoiler title
Spoiler content