[jfr mnt. afgoderie, d. afguderi, n., ä. äfv. f., t. abgötterei]
1) dyrkan af afgud(ar); äfv. i allm. om religionsöfning l. religion, som innebär grof vidskepelse. Rom. 2: 22 (NT 1526). Vthi Ephraim är altstädhes affgudherij emoot migh (Gud), och j Israels hws falsk Gudz tienst. Os. 11 (”12”): 12 (Bib. 1541). (Salomo) föll .. vthi hednisk (sannol. för -iskt) afgudherij. Martini Pred. B 3 b(1606). Dalin Hist. 2: 38(1750). Läran om en enda, evig, osynlig Gud skulle segra öfver .. afguderiet. Rosenstein 2: 374(1789). med afs. på katolicismen: The Papistiske wilfarelse och affguderij. Svart Är. 78(1560). Schroderus Uss. G 2 b(1626). jfr: Om något vppenbarlighit afguderij warder bedrifuit med beläte, medh the dödhes been, klädher etc. KOF 1: 541(c. 1620).
2) oeg. o. bildl. (jfr AFGUD 2). Om Menniskian älskar sig sielff, tå gör hon oc sigh sielff til sin egen Gudh och bedrifwer ther med itt grofft Affguderij. Muræus 1: 109(1648). Afguderi bedrifves äfven i den christna verlden, .. än med envåldsherrar, än med frihetsbilder, än med hjeltar och vise, än med blotta namn och begrepp. Franzén Tal 301(1834). Man .. drifver med (liberalismen) .. ett politiskt afguderi. Askelöf Min. 97(1834). Det är rätt, att vi .. vörda våre lärare, blott icke vördnaden blir afguderi. Claëson 2: 260(1857). — (mindre br. konstr.) Jag har sökt skilja minnets afguderi från dess rätta dyrkan. Geijer I. 2: 94(1832). Afguderi af krigarens yrke. Hwasser V. skr. 2: 364(1851).
