AFKLÄDNING a3v~klä2dniŋ (a`fklädning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) -ar.
vbalsbst. af föreg.; särsk. motsv. AFKLÄDA 1, i sht i refl. anv. Hjälpa ngn med l. vid afklädningen. jfr: Vid af- och påklädningen. Ped. blad 1876, s. 139. — konkret: (enst., †) naturv. ngt beklädande, som kan tagas af l. afskalas; omhölje. Den vätska vi se utflyta af en Nerv, .. då vi söndre dess afklädningar. R. Martin Præs. i VetA 1763, s. 31. Dens. Därs. s. 28. — jfr OMKLÄDNING.
