AFPRÄGLING a3v~prä2gliŋ (se för öfr. PRÄGLA), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af föreg. — konkret: sinnligt uttryck, åskådlig bild. Människan är inom timligheten den fullkomligaste afpräglingen af Guds väsen. Genberg 1: 71 (1867). — särsk.
a) (enst.) trogen efterbildning; kopia. Pluralitetens omdöme (har) gemenligen blifvit en afpregling af den för ögonblicket rådande partiåsigten inom Stånden. Rydqvist Tid. 2: 196 (1840).
b) (enst.) i pl.: (olika) uppenbarelseformer; yttringar. Poemet (får) i denna afdelning .. en mer och mer didaktisk karakter, hvars särskilda afpreglingar icke .. kunna mer än flygtigt antydas. Böttiger i SAH 50: 402 (1874).
