AFPRYGLA a3v~pry2gla, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. afprygle, nnt. afprägeln, t. abprägeln]
1) (†) gm prygel aftvinga (ngn ngt). Wikforss(1804, under abprügeln). — jfr: (Ivan Vasiljevitsch) hade .. sin Stothållare .., som them affpryglade åhrligen at vthgiffua en stoor Summa Penningar. Petreius Beskr. 1: 56 b(1614).
2) (mindre br.) vederbörligen l. grundligt prygla, genomprygla; med prygel afstraffa. Mig .. hände .. at jag .. i Naumburg .. är afpryglad vorden. Humbla 170(1740). Ekblad Lib. mem.(1764, under deverberare). Afprygla .. Gifva någon fulla antalet af ådömda prygel. Dalin(1850).
3) (föga br.) slå tvärt af l. i tu (ngt) gm prygling. Jag a(fprygla)de två hasselkäppar på honom. Dalin(1850).
