person, som afskrifver. — motsv. AFSKRIFVA 1. Lex. Linc.(1640). Denna olikhet i läsarterna, måste härröra af villrådighet hos afskrifvarne. Franzén Tal 82(1821). — särsk.:
a) person, som har till sysselsättning l. yrke att skrifva af l. kopiera; i sht om sådana, som fordom brukade afskrifva böcker o. d.; kopist. Copist, afskrifware. Swedberg Schibb. 260(1716). Lindfors(1815). Afskrifvare, merendels studerade slafvar, utgjorde (under den klassiska forntiden) en talrik klass. Geijer I. 1: 252(1845).
b) person, som i skrift (osjälfständigt) upprepar, hvad en annan skrifvit; person, som plagierar; plagiator. Afskrifvare, som de Lärde kalla Plagiarii och Compilatores. SP 1781, s. 1194.Lindfors(1815). Björkman(1889).
