AFSLÄTA a3v~slä2ta, v. -ade (se för öfr. SLÄTA, v.).
Etymologi
[yngre nysv. bildning af AFo. SLÄTA l. SLÄT; jfr d. afslette; jfr äfv. t. abschlichten]
göra slät, afjämna. Man .. afslätar ytan .. genom påtryckning med den lilla mortelstöten. Berzelius Blåsr. 70(1820). Ler, som utvändigt afslätas med en särskilt champlun. Almroth M. tekn. 137(1838). Sedan tryckytorna (på tegelstenarna) .. afslätats med tunnt pålagdt portlandcement. A. Wijkander o. H. Hedlund i Tekn. tidskr. 1892, s. 245.— jfr SLÄTA AF,AFSLÄTTA.
