publicerad: 1978
SLÄTA slä3ta2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SLÄTTA slät3a2, v. -ade (Syr. 12: 11 (öv. 1536: slättar, pr. sg.)) ((†) pr. sg. akt. -er RP 8: 337 (1640); pr. sg. pass. -es VDAkt. 1691, nr 255 (: öfversläthess), Juslenius 344 (1745); ipf. slätte 2SthmTb. 2: 169 (1552: slætte aff), Forsius Fosz 193 (1621)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(slett- 1555—1747. slät- 1541 osv. slätt- 1536 osv.)
Etymologi
[fsv. slätta, släta; jfr fd. slette (d. slette), nor. slette, fvn. slétta (nor. dial. sletta), mlt. slichten, slechten (lt. slichten), (m)nl. slichten, slechten, fht., mht. slihten (t. schlichten, ä. t. äv. schlechten); avledn. av SLÄT, adj. — Jfr SLIKTA, -SLÄTTA]
1) (†) motsv. SLÄT, adj. 1: bringa (upphöjning l. kulle l. berg) i nivå med den yta varöver den l. det höjer sig; äv. med avs. på byggnad: jämna med marken, rasera; jfr JÄMNA, v. 1. Kunne wäll wara, de Keijserske hafua vpkastatt een lijthen Skantz eller twå, de samme wåro lätteligen till att Sletta. Adlersparre HSaml. 3: 166 (i handl. fr. 1630). Det nekar jagh intet .., at icke mycken förändring på jorden .. (under syndafloden) blifwit, så at många högar då vpkommit .. och twert om många berg öfwerända kastade och slätade .. af det starcka nederskölliande watnet. Hiärne 2Anl. 195 (1706). The smärre högderne kunna jämnas och slättas. Richardson Krigsv. 1: 68 (1738). Schultze Ordb. 4470 (c. 1755).
2) motsv. SLÄT, adj. 1: befria (ngt) från upphöjningar l. fördjupningar l. andra ojämnheter, göra slät(are), jämna (se JÄMNA, v. 2); äv. utan obj.; ofta i fråga om att med handen l. händerna stryka över ngt (i sht hår l. tyg) för att göra det slätt l. slätare (äv. i uttr. släta på ngt); äv. med personobj., särsk. refl., i sådana uttr. som släta sig i håret, göra sitt hår slätt l. slätare. En timberman .. aff hugger itt trää, tälier och slätar thet wel. Vish. 13: 11 (Bib. 1541). (Det är tänkt) at arbetet på .. (Bohusläns) Landzwägar inte skall wända åter (dvs. upphöra), för än dhe ähre wäll slättadhe. HSH 31: 424 (1663). (Sladden) hwar med åkren slättas efter Wälten. Linné Öl. 7 (1745). Han går fram till altaret .., slätar på duken och putsar här och hvar. Strindberg SvÖ 2: 248 (1883). Efter .. gräl i gammal selambsk stil återtog man sina platser och återgick med slätade pannor och klara blickar till dagordningen. Siwertz Sel. 2: 192 (1920). Lagerlöf BarnM 113 (1930: släta sig i håret). TNC 29: 20 (1958; med avs. på slipsten). — jfr AV-, TILL-, UT-, ÖVER-SLÄTA o. O-SLÄTAD samt AV-SLÄTTA. — särsk.
a) (numera i sht i skildring av ä. förh.) i fråga om smidning av metall. Rinman JärnH 238 (1782). SamlBergsvet. 4: 147 (1811; utan obj.). För .. (smidning av metaller) har släggans hufvud .. vanligen två arbetsytor, plan och pen, den förra för slätning, den senare för uträckning af arbetsstycket. 2NF 25: 1491 (1917).
d) i utvidgad anv. (jfr e), med avs. på ngt skrivet: radera ut, stryka ut; numera bl. i den särsk. förb. SLÄTA UT. Den som först erhåller vif (mariage), det vill säga kung och dam i samma färg, mäler och slättar derföre 2 streckar. Lindskog Spelb. 233 (1847).
e) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv. (jfr d), i uttr. släta ngt ur l. från ngt, gm att stryka med handen l. händerna över ngt avlägsna ngt. Konsuln .. slätade dammet från sin rock. Wallin Bref 136 (1847). Ur mjuka altarringen / Hon slätar märket af sitt runda knä. Snoilsky 1: 81 (1869).
f) mer l. mindre bildl. (jfr 3); äv. med avs. på min o. d.: få att försvinna, släta ut; förr äv. dels med avs. på fattigdom: mildra, dels med avs. på ngt klandervärt: framställa i gynnsammare dager, försköna (jfr SLÄTA ÖVER 2). Om tu än slättar honom (dvs. din ovän) såsom en spegil så bliffuer han doch än tå rustug. Syr. 12: 11 (öv. 1536). Thetta alt (som skulle bevisa Kristian II:s rätt till Sv.) gaf Bellenacke före .. till at släta och förblomma Kon(ung) Christierns onda saak. LPetri Kr. 147 (1559). VDAkt. 1661, nr 254 (med avs. på fattigdom). Den svultna och hätska minen hade slätats. Strindberg SvÖ 3: 168 (1890). Då bekymren äro borta och vägen slätad, röner man samma öde, som alla andra, vilka det gått väl i handom. Lindqvist Herr. 206 (1917). — särsk. (†) med avs. på ekonomiska mellanhavanden: bringa till en av parterna godkänd avslutning, göra upp. Seden all rechenschap emellen bade framblidne brödern slettet och clar giord war. 2SthmTb. 4: 105 (1570).
3) (†) bildl. (jfr 2 f), = BILÄGGA 2 a; äv. dels: åstadkomma uppgörelse beträffande l. avdöma (klagomål o. d.), dels intr., i uttr. slätta emellan ngra, åstadkomma uppgörelse mellan ngra. När .. (människor) androm stoor skada göra, .. wilia the thet medh blott affbidiande slätta, vthan all wedergeldning. PErici Musæus 2: 187 a (1582). (J. Henriksson Axehiälm skall) utan anseende till person efter Sveriges lag och rätt samt bästa samvete döma och alla tvistigheter afhjälpa och slätta. HHildebrand i 3SAH 23: 169 (i handl. fr. 1646). Beswär och klagemåhl som widh Land-Tullerne .. vpkomma, skola .. tilbörligen slättas. Stiernman Com. 4: 447 (1681). BoupptSthm 1681, s. 407 a (: emellan). Schultze Ordb. 4470 (c. 1755). — jfr AV-SLÄTTA.
4) (i Finl.) i fråga om att med handen varsamt l. smeksamt stryka över ngn l. ngt; numera i sht: på sådant sätt smeka (ngn l. ngns kind l. hår o. d.). (Musslor, ostron o. d.) dragha sigh samman när man sticker eller hårdt tagher på them, och wthbredha sigh när man slätar och sachta handterar them. Forsius Phys. 159 (1611). Du skulle ha der bredvid dig ett litet godt barn, som skulle .. släta din skrynkliga kind. Topelius Läsn. 4: 60 (1871). (Den vackra pälsen) ingaf t. o. m. garçonerna på kaféerna en viss respekt, och de kunde sällan underlåta att i förbigående smeksamt släta med fingrarna öfver den vackra kragen. Ramsay Barnaår 6: 8 (1905). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 93 (1958).
6) [sv. slang släta (Landsm. 1910, s. 84); möjl. till SLÄT, adj. 15] (vard.) kyssa (ngn); jfr SLÄT, adj. 15. Fogelström Vakna 69 (1949). Att ha slätat en tjej var ändå något rätt spännande. Dens. FörvStad 153 (1966).
Särsk. förb. (i allm. till 2): SLÄTA AV10 4.
1) (numera bl. tillf.) till 2, med avs. på markyta o. d.: göra slät, avjämna. Dalin 1: 44 (1850). jfr avsläta.
2) (numera föga br.) bildl. (jfr släta, v. 2 f): släta över (ngt; se släta över 2); äv. utan obj. 2SthmTb. 2: 169 (1552; utan obj.). Månsson Rättf. 2: 371 (1916).
3) (numera föga br.) till 7, intr., om markyta o. d.: (så småningom) bli slät(are). Landet slätade af, oförmärkt, ifrån Allwarden ned til Hafsstranden. Linné Öl. 109 (1745). —
SLÄTA SIG IN10 0 4 l. SLÄTA IN SIG10 4 0. (vard.) till 5: gm att vara låtsat vänlig l. gm att lisma l. smickra o. d. ställa sig in (hos ngn). Sahlstedt (1773: in sig hos). Lindfors (1824: sig in hos). Vill någon släta sig in, så är det visst katten. Fahlcrantz 2: 30 (1825, 1864). —
SLÄTA TILL10 4. med avs. på putsyta l. tyg l. hår o. d.: göra slät, släta, släta ut; i sht: med en hastig rörelse l. några hastiga rörelser med handen släta (klädesplagg l. hår o. d.); äv. dels refl., i uttr. släta till sig, bli slät(are), dels bildl. Lindahl o. Öhrling (1780: slätta till). Hallström GHist. 169 (1895; bildl.). TurÅ 1914, s. 91 (i fråga om slätgöring av klenväggs yta). Berndtson Länningh. 20 (1923; med avs. på förkläde). Hellström Kärlek 409 (1942; med avs. på hår). Ugglans fjädrar slätar till sig igen. Martinson OsynlÄlsk. 94 (1943). Han slätade till sängen. Wästberg Luftb. 128 (1969). jfr tillsläta. —
SLÄTA UT10 4. utplåna l. ta bort (veck l. skrynklor o. d.) gm slätning l. utplåna osv. ojämnheter hos (ngt) gm att göra det slätt; i sht dels med avs. på (veck o. d. hos) klädesplagg o. d., dels med avs. på papper; äv. i pass. med intr. bet. Almqvist TreFr. 3: 227 (1843; med avs. på veck på tyg som skall manglas). Strimman efter båten slätades ut i fjärdens spegel. Hallström El. 82 (1906). Han skrynklade ihop papperet men slätade strax ut det igen. Janson CostaN 2: 253 (1910). Han .. doppar fingrarne i smörburken och slätar ut sitt svarta hår. Engström Bläck 20 (1914). Hon var sårad, det såg man då hon med små hastiga rörelser slätade ut sin kjol. Krusenstjerna Fatt. 2: 153 (1936). jfr utsläta. särsk.
a) med avs. på rynka l. linje l. veck o. d. i ansikte. Släta ut din wreda pannas rynkor. Hagberg Shaksp. 7: 232 (1849). Hvar linje i hennes ansikte slätades ut i salighet, hon njöt outsägligt. Hallström Brilj. 133 (1896). Pannan rynkades och slätades ut igen. Krusenstjerna Fatt. 2: 205 (1936).
b) refl., i uttr. släta ut sig, bli slät; äv. om ojämnhet o. d.: utplånas, försvinna. Små bubblor som brusto och slätade ut sig. Hallström El. 230 (1906). Det känns, som om hjärnan slätade ut sig och tvättade sig efter alla nattens virvlande, trassliga intryck. Cederschiöld Artist. 55 (1915).
c) i utvidgad anv.: radera ut (ngt skrivet); jfr släta, v. 2 d. Florman BrRetzius 41 (1830). När (griffel-)tavlan skulle göras ren, spottade man helt enkelt på den och slätade ut det skrivna med hartassen. Henning HbgMinn. 1: 34 (1950).
d) oeg. l. mer l. mindre bildl.; ofta närmande sig l. övergående i bet.: komma (ngt) att försvinna, utplåna. De hade så länge gifvit vika, tegat och tummat på sin smak och sina meningar att deras egen individualitet slätats ut. Wahlenberg StorM 100 (1894). Därute kom natten smygande, slätade ut alla skarpa konturer. Johansson RödaHuv. 2: 40 (1917). Antingen förtröstar vi på .. (Guds) kärlek till syndare, .. eller också är vi fast i våra synder, vi må försöka släta ut dem och släta över dem hur mycket som helst. Hartman NattLys. 144 (1951); jfr släta över 2. —
1) (mera tillf.) (snabbt) fara över (ngt; t. ex. med handen) för att göra det slätt. När han hade slutat (läsa), vek han ihop brevet och slätade över det med handen. Lagerlöf Kejs. 122 (1914).
2) bildl.: (söka) förta l. mildra verkan av l. skärpan i (ngt, i sht ett yttrande l. en handling som förargat l. sårat l. skulle kunna förarga osv. ngn l. som kunde åstadkomma fiendskap o. d.) gm att anföra en förskönande tolkning l. en ursäkt l. ett skämt o. d., (söka) bagatellisera l. urskulda l. skyla över (äv. i uttr. släta över ngt med hartassen, se har-tass 1); ngn gg äv.: mildra verkan av (skada); äv. utan obj. Swedberg SabbRo 1438 (1699, 1712). Han sökte släta öfver sina utsväfningar. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Hövdingen) åtföljdes alltid af sin premierminister .., en liten nervös, skrattlysten karl, som tycktes vilja släta öfver sin chefs stundom alltför obetänksamma yttranden. Dahlgren Jephson 45 (1891). (En tysk tidningsartikel) som tydligen afser att .. släta öfver motsättningarne mellan tysk och fransk ståndpunkt. VL 1905, nr 275 C, s. 7. Dyrtidstillägg, nödhjälpsbidrag och allt hvad de nu heta dessa medel, hvarmed man söker släta öfver de värsta skadorna (av en olämplig prispolitik). Cassel Dyrtid 27 (1917). Slätar över gör vi tillräckligt i detta land och det är skönt med karlar som inte alltid tänker på det passande utan sjunger ut. SvD(B) 1943, nr 57, s. 8. Det egendomliga med den bibliska livssynen är att den instämmer med Kain: ja, så stor är din missgärning. Den slätar inte över något. Hartman NattLys. 24 (1951).
Ssgr (till 2; jfr slät, adj. ssgr): A: SLÄT-BRÄDE l. -BRÄDA. (i fackspr.) vid slätning använt bräde; jfr -stock, slätte-trä. Rinman (1789). —
(2 a) -GÅNG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) Slätgång säges en stångjärnshammare hafva, då hastigheten saktas genom driftvattnets minskning under slätningen. Rinman (1789). —
-MÅNE. [efter t. schlichtmond] (†) rund järnskiva med egg o. ett hål ss. handtag, använd av garvare för skavning av skinn; jfr -ring. AHB 53: 37, 52 (1871). —
-RULLE. (i fackspr.) rulle för slätning av för hårt skärpt slipsten, slätningsrulle. TNCPubl. 29: 21 (1958). —
-YXA. (i sht förr) yxa för tillslätning av stockar o. d. (vid slätbilning l. skrädning o. d.). 1 .. slätt yxe l .. wed yxe. ÅgerupArk. Bouppt. 1757.
C (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SLÄTTE-TRÄ. [sv. dial. (Skåne) slätteträ] bräde använt vid slätning av lervägg vid lerklening. Kulturen 1940, s. 28 (från Skåne).
Avledn.: SLÄTARE, m.//(ig.). [jfr d. sletter, t. schlichter]
2) (†) till 3: biläggare av tvister, fredsmäklare, skiljedomare l. dyl. Schultze Ordb. 4471 (c. 1755). —
Spoiler title
Spoiler content