AFTRÖTTA a3v~tröt2a, v. -ade (se för öfr. TRÖTTA).
Etymologi
[jfr t. abmüden, ermüden, lat. defatigare]
(föga br.) småningom l. i ngn mån trötta l. göra trött; (af)matta. (Man) låter .. honom (dvs. gossen) sielf giöra små slutsatzer, allenast at de intet aftrotta hans gladlynte förnufft. Dalin Arg. 2: nr 5(1734; 2 uppl. 1754: uttrötta). Den, genom .. nederlagen aftröttade vreden. Nordberg 1: 194(1740; öfv. af lat. fessa per cædes ira). Dalin(1850). — jfr TRÖTTA AF.
