SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFTUBBA a3v~tub2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr nnt. aftobben]
(mindre br.) gm tubbande förmå (ngn) att lämna från sig l. utgifva (ngt); tubba (ngt) från (ngn). Skulle, igenom practiquer och konster, honom (dvs. min son) i sin (dvs. hans) minder-årighet någon Sedel vara aftubbad .., kan jag sådan Gäld omöjeligen godkänna. DA 1771, nr 257, s. 2. Dalin (1850). — jfr TUBBA AF.
Spoiler title
Spoiler content