BÄSTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Norrbotten, Västerbotten) bäst, linstrå, sedan det blifvit beredt, beredd lintråd; till BAST, sbst.1]
(†)
1) linfiber; i sg. best. äfv. koll., om den af basttågor bestående delen af linstrån. Skäfvet skiljes svårligen ifrå bästan. Alm(Gbg) 1749, s. 34. (Bastet) måste dock vid närmare påseende finnas delat uti fina bästor som silke. Törnsten Linnel. 3 (1787).
2) i pl.: skäfvor. Dessa ljus brunno dåligt .., ty garnet kunde icke befrias från små bästor. BtOdlH 5: 26 (1879).
SAOB
