SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BAST bas4t, sbst.1, n. (L. Petri 3 Post. 89 a (1555), Lex. Linc. (1640) osv.), i sht i bet. I äfv. r. l. m. (P. Schissler i VetAH 11: 216 (1750), Stagnell Risbast. D 2 b (1755; i ssgn ryggbast), Wallin Vitt. 2: 286 (1805) osv.); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. (numera nästan bl. i bet. olika slag af bast) =.
Etymologi
[fsv. bast, n., äfv. m. (Bidr. t. Finl. hist. 1: 208 (1506)), motsv. d. bast, r., nor. bast, n., äfv. f., isl. bast, n., mnt. o. holl. bast, m., t. bast, m., sällan n., ags. bæst, m., eng. bast; se för öfr. Tamm]
I. om vissa slag af växtfibrer o. af dem förfärdigade saker samt i åtsk. anv. som nära ansluta sig till denna bet.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., nor., isl., mnt., holl., t. o. eng.] mellan ved o. bark befintligt lager (å träd o. buskar), i allm. betraktadt ss. barkens inre del: innerbark, trädbast; äfv. om från trädet osv. afskildt bast användt till hvarjehanda ändamål, i sht om lindbast; äfv. i allmännare bem. (se d). G. I:s reg. 1: 154 (1523). Enn ödismarck renntter ett pund basth. Därs. 5: 119 (1528); jfr a. Drottningen gaf honom kläderne ny, / Af bast och blaggarne grofva .. / ”Bast och blaggarn vill iag ej ha, / Det kan du gie tjenare dina ...” Sv. forns. 1: 114 (c. 1600). Alt Band (att binda träd med) är bäst af Bast. Rålamb 14: 30 (1690). BB 10: 5 (Lag 1734). Bast flänges .. af Lindegrenarna. Linné Sk. 50 (1751). Bast flås somligstädes (i södra Ostergötl.) i sådan ymnoghet, at åboerna hämta alla sina utlagor ifrån Linde-skogen. Tiburtius Præs. i VetA 1761, s. 12. Af Barken (på enen) fås bast till rep och mattor. Liljeblad Flora 311 (1798). En gammal anteckning säger: ”den sina skor binder med bast (dvs. den fattige), han får betala laget”. Geijer I. 6: 88 (1839) [jfr ä. t. die sollens bezahlen, so die schuhe mit bast binden; jfr äfv. motsv. uttr. i ä. d.]; jfr 2. Bastet .. utgör barkens inre, närmast veden liggande lager och kallas derföre äfven inre barken. Arrhenius Bot. 222 (1845, 1859). Det tillhörde (det indiska) eremitagets botgörande innevånare att bära kläder af bast. Edgren Schakuntala 22 (1875). En mängd tropiska växter (gifva) sega bast som användas till flätverk af allehanda slag. Ekenberg (o. Landin) 47 (1894). Basten tittade fram ur hålen i den nötta lädersoffan. T. Topelius Sommarsjö 120 (1897). Att bast af olika trädslag, särskildt af lind, varit ett i synnerhet i det forna Italien mycket användt skrifmaterial, är .. säkert. Schück Bokens hist. 12 (1900). jfr CIGARR-, EN-, FURU-, LIND-, PIL-BAST m. fl., äfvensom TI-BAST. — särsk.
a) (fordom) ss. betalningsmedel. För Daxverke 3 p:d basth. Skara stifts jordeb. 43 (1540). — särsk. (†) i förb. bast och blaggarn, i allmännare anv., om hvarjehanda naturaprestationer. Bettala .. medh nöt, flesk, smör .. bast och blagarn som man pläghar seya. O. Petri Lagkomm. 29 (c. 1540). Sv. ords. A 6 a (1604). En deel (gäldenärer) uthaf malitia sökia till att betiena sig vthaf lagen, som tillåter att bethala sine gäll medh bast och blaggarn, hwarföre dhe sambla odugze warur tillhopa att obtrudera sin creditori i bethalning. S. Rosenhane i HSH 31: 32 (1663). Efter Lag får man betahla sin gäld med bast och blaggarn. Arnell Stadsl. 531 (1730; efter handl. fr. 1694).
b) [jfr motsv. anv. i fsv., mnt. o. mht.] (†) i förb. icke ett bast, icke ett grand, icke det ringaste. En ganska ringa och förachteligh hoop .. hwilken .. icke skal tygha (dvs. förmå) itt bast, som man säya pläghar. L. Petri 3 Post. 89 a (1555).
c) (†) i bild, i förb. fläta bast, sannol.: uppträda l. yttra sig smidigt l. inställsamt, lisma. Han flätade intet Bast .. (dvs.) Han fuchsschwantzade intet. Grubb 307 (1665).
d) bot. allmännare, om en väfnad hos växterna (omfattande äfv. bast i den i hufvudafd. ofvan angifna bet. liksom i bet. 5) af hvilken vissa partier, det s. k. vekbastet, leda beredd näring, andra, det s. k. hårdbastet, tjäna de förra till skydd samt till stöd åt växten i dess helhet. Anm. Denna väfnad finnes icke bl. i stammen hos dikotyledoner mellan kambium (safringen) o. barken, utan äfv. i stammen hos monokotyledoner (i ytterdelen af de i densamma strödda kärlknippena), i blad (i undre delen af de kärlknippen som genomdraga dem), äfvensom i rötter. Bast är en mycket sammansatt cellväfnad. F. Areschoug i UVTF 13: 69 (1875). Stundom kan (i bladen hos Ilex Aquifolium Lin.) .. det närmast intill den marginala baststrängen befintliga kärlknippet vara reduceradt till endast tjockväggigt bast. Dens. Bladets anat. 28 (1878). Neuman Bast o. sklerenchym 1 (1881). G. Andersson i NF 19 (1895). — jfr HORN-, HÅRD-, MJUK-, SEG-, VEK-BAST.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] (†) rep l. snöre l. band af trädbast; jfr BASTA, v.1 Capistrum .. Itt Bast eller Bandh ther man vpbinder Wijnquistarna medh. Lex. Linc. (1640). Nu får jag bruka mit Bast och mit Swärdh, / Plåga de Christne som de äre werdh. Brasck Ap. g. C 4 b (1648). jfr: (Slungorna) äro gjorda af bast, som äro konstigt hopflätade i långa starka band. Nilsson Ur. 1: 183 (1866); jfr 1.
3) [benämningen sannol. uppkommen däraf, att man för försäljning brukade på band o. d. af bast uppträda småfiskar i knippor på 24 stycken; jfr F. Dyrlund i Aarb. f. nord. oldk. 1885, s. 269 följ.] (föga br.) antal af 24 stycken (ålungar, nejonögon o. d.). Nu skulle man (vid Älfkarleby) gerna sälja dem (dvs. ålungarna) för 25 öre bastet (= 24 st.). F. Trybom i LAHT 1881, s. 191.
4) [jfr motsv. anv. i t.] om vissa till modevaror, särsk. fruntimmershattar, använda ämnen som till utseendet likna trädbast, i sht asp- l. pilspåner. Hvita hattar af hvitt bast, (paille de ris). Mag. f. konst 1823, s. 32. — jfr BAST-HATT.
5) [jfr motsv. anv. i nor. o. t.] tågor (i stjälkarna på vissa växter, i sht lin o. hampa); jfr 1 d. O. Broman hos Celsius Almanach 1734, s. A 10 a. Deräst rötningen sker i sådant vatn, som redan intagit höst- eller vinterkölden, så blifver Linet sträft och skiljes skäfvet ej gerna ifrån bastet. H. Huss i VetAH 8: 100 (1747). Om basten ligga oredigt, liknande raka blår, .. så är och blifver .. (linet) blånfult. Törnsten Linnelärft. 3 (1787). Då man vill ha finare bast (af hampan), bör man först skörda han- och sedan honstånden. Uppf. b. 3: 337 (1873). Nässlan uppryckes om hösten, torkas, lägges derefter i vatten, sönderbrytes med händerna, och basten frånskiljes genom att stampas i trämortlar. Möller Jordbr. 181 (1881). jfr: Tågorna utgöra linplantans bast, och med rötningen afses .. att upplösa de ämnen, som sammanbinda bastet med veden och den yttre huden. Arrhenius Jordbr. 2: 198 (1862). — jfr LIN-BAST.
6) [jfr motsv. anv. i t.] om tågorna som omgifva kokosnöten; jfr KOKOS-BAST, KOKOSNÖT-BAST, KOKOS-TÅGOR. Fraset eller bastet som sitter vthan på (palm-)Nöten, bruka the (dvs. invånarna på Malediverna) för Hampa. Kiöping Resa 102 (1667). Schulthess (1885).
7) [jfr motsv. anv. i t.] om den yttre huden hos hampa. 2 Uppf. b. 4: 168 (1899). — jfr BAST-HAMPA.
8) se BAST, sbst.2, 3
II. om vissa partier i l. på människo- l. djurkropp.
1) [bet. sannol. utvecklad ur I 2] om vissa ss. sammanhållande l. fästande tänkta delar i människo- l. djurkropp; jfr BAND 14.
a) i ssgrna HALS-, KOT-, NACK-, RYGG-, TUNG-BAST; äfv. (föga br.) elliptiskt i st. f. ngn af dessa. Ja ryssen rusar til .. / Och skulle hålla tå kong August ryggen fast (mot K. XII); / Men bastet (dvs. ryggbastet) brast uthaf hos bägge rätt i hast. Rudbeck d. y. Vitt. 97 (1719).
b) (†) blygdband. Hoorn Siphra 5 (1715). Möller (1790). Bakåt förlora de (dvs. de större blygdläpparna) sig uti mellangården, hvarest de äro liksom sammanbundne medelst en, af den inre hinnan bildad tvärfåll, som skulle kunna kallas blygdbandet, i stället för, såsom hittills, bastet. Cederschiöld Barnm. 14 (1822; jfr uppl. 1843).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t., där denna bet. torde hafva utvecklats ur bet. I 1] jäg. = BASTHUD 2. Deleen (1836, under gefege). Hahr Jagt. 2: 452 (1866, 1882).
Ssgr (i allm. till I 1): A: BAST-ARBETE3~020, äfv. ~200. Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 83 (1897).
-ARTAD~20. Kokosfibern erhålles af kokosnötens bastartade skal. 2 Uppf. b. 8: 227 (1900).
-BAND~2. AHB 4: 4 (1860). Grenar .. dragas närmare stammen medelst ett vidje- eller bastband. Pihl hos Lindgren Trädg. 3: 59 (1877).
-BORRE~20. zool. (individ af) insektsläktet Hylesinus. Holmgren Insekt. 119 (1867).
(I 1 d) -CELL~2. fiberlik, tjockväggig, mer l. mindre förvedad, med springformiga porer försedd cell i bast. F. Areschoug Bot. el. 89 (1863, 1869). Bastet sammansättes af flere slags celler, af hvilka några vanligen äro fiberlika och kallas bastceller. Dens. Lär. om växt. 94 (1878, 1885). Skårman Forssell Bot. 158 (1898).
(I 1 d) -DEL~2. Bastdelen (af kärlknippena) .. innehåller bland annat silrör och parenkymceller (bastparenkym), af hvilka de förra leda ägghviteämnen, de senare kolhydrat. Skårman Forssell Bot. 175 (1898).
-DONA~20, sbst. Hahr Jagt. 1: 353 (1866, 1881).
(I 1, 5) -FIBER~20. Hampa .. odlas för sina sega bast-fibrer. Juhlin-Dannfelt 137 (1886). Hos linet är det stammens bastfibrer som användas. Elfving Kulturv. 145 (1895).
-FLÅNING~20. (föga br.) Barktagning och bastflåning. Göteb. mag. 1760, s. 421. —
-FLÄNGNING~20. Linné Öl. 63 (1745).
-FLÄTA~20. Bastflätor till mattor och korgar. C. G. Bergman i Stockholm 1: 330 (1897).
-FLÄTNING~20. Kat. öfv. industriutst. i Sthm 1897, s. 32.
-FÄRGAD~20. Bastfärgad foulard. Freja 1885, s. 59; jfr BAST, sbst.2
-GRIMMA~20. Spegel Gl. 369 (1712).
-GRÖN~2. Linné Ungd. 2: 3 (1732).
(jfr I 7) -HAMPA~20. [af t. basthanf, sannol. af passhanf med anslutning till bast; jfr PASSHAMPA] Synnerberg (1815). Basthampa .. är .. bråkad, ännu ohäcklad hampa, som användes vid kalfatring af fartyg. Åstrand 1: 263 (1855). 2 Uppf. b. 4: 168 (1899). jfr PASSHAMPA.
(I 1, 4) -HATT~2. Schenberg (1739). Mag. f. konst. 1824, s. 142. Basthattar, hattar, flätade af särdeles fina, vanligen färgade träspånor. Åstrand (1855). Kat. öfv. industriutst. i Sthm 1897, s. 50.
-HUD~2.
1) till I 1. Thelaus Skogstekn. 256 (1876).
2) (jfr II 2) jäg. Basthud: Den finhåriga hud, som omgifver hjortdjurens utväxande horn och efter dessas ”mognad” sammantorkar och af djuret affejas. Hemberg Gångarter 286 (1897).
(I 1 d) -KNIPPE~20. O. T. Sandahl i NF 1: 1560 (1876). Det yttre bastknippet (i bladen på Ilex Aquifolium Lin.). Areschoug Bladets anat. 28 (1878).
-KOL~2. brunkol med struktur som liknar trädbastets. A. Sjögren Min. 200 (1865). Ekenberg (o. Landin) 98 (1894).
-KOLLER~20, n. å seldon. C. G. Wrangel Handb. 449 (1885).
-KORG~2. Lind (1749). Cavallin (1875).
-KRAGE. (baste-) (†) skämts. om bastrep (till hängning). Jag tänckte med een Bastekraga / Min Brenwijns gata stänga giän. 2 Saml. 13: 68 (i dikt fr. c. 1685).
(I 2) -KRINGLA. (†) sannol.: i ring lagdt bastrep af en viss längd. Rusttjänstsordn. 5 Nov. 1686, s. C 1 b. —
-LAGER~20. Agardh Bot. 1: 136 (1829). (Gröna praktbaggens) larf lefver i bastlagret och hvitveden af ek- och boktelningar. Björkman Skog. 293 (1868).
-LIK~2, adj. Bastlika rötter af Eriophorum. C. v. Feilitzen i Sv. mosskult.-fören. tidskr. 1889, s. 469.
-LIND~2. trädet Tilia europæa Lin. Wahlenberg Flora 1: 348 (1826, 1831). Bast af Bastlinden .. är mycket segt, glatt och hållbart. Ekenberg (o. Landin) 46 (1894).
-MATTA~20. Lind (1749). Derest solens heta blefve för stark, bör det (omplanterade trädet) några dagar skuggas med en bastmatta. Lundberg Träg. 89 (1754, 1780). Den snart oräkneliga mängd af Bastmattor, som icke allenast förbrukas i Ryssland, utan äfven derifrån utsändes, tilverkas af Lindens bark. Retzius Fl. oec. 719 (1806). Lundgren Mål. ant. 3: 9 (1873).
-MJÄRDE~20. Bastmjärdar till abborrar, mört och gäddfisk. Rääf Ydre 3: 361 (i handl. fr. 1773). Bastmjärdar (kännetecknas därigenom) .. att det nät, med hvilket de öfverdragas, är bundet af bast, spunnen till grof tråd. C. U. Ekström hos Wright Bih. 7 (1836).
(jfr I 5) -MOSSE~20. mosse hvars torf till väsentlig del består af båstlika lämningar af Eriophorum. SD 1899, nr 45, s. 1. PT 1900, nr 262 B, s. 2.
-NÄT~2. Hvar och en häst hade en påssa af groft bastnät bunden om mulen. Linné Västg. 9 (1747).
(I 1 d) -PARENKYM~002. O. T. Sandahl i NF 1: 1559 (1876). Skårman Forssell Bot. 175 (1898; se under -DEL).
-REP~2. (basta- Petreius Beskr. 2: 43 (1614), Brasck Ap. g. I 1 a (1648). baste- Svart, J. Röding i 1 VittAH 1: 197 (1755)) (Junker Tomas blef) vphängd vthi een eeck medh ith basterep, thet honom mycket fortrööt och knorrade thet han icke skulle bekommit een hampetrådz (dvs. hamptross). Svart G. I 61 (1561). Rusttjänstsordn. 5 Nov. 1686, s. C 1 b. Slutet på brefvet (från G. II A.) till hvar Fogde innehöll denna hotelsen: Hvar detta af dig med flit icke efterkommet varder, då skall du veta att bastrepet icke skall vara dig för godt. Hallenberg Hist. 3: 185 (1793). (Föremål som lämpa sig för husslöjd äro) Sådana, der .. handens verksamhet ännu ej kan af någon maskin ersättas, såsom .. bastrep, bast- och strå-mattor. J. H. Fredholm i Tekn. tidn. 1871, s. 19. Topelius Planet. 2: 162 (1889).
-RING~2. bot. Areschoug Lär. om växt. 95 (1878, 1885).
-RÖR~2. Ceylonkanelen utgöres af .. baströr. Rosendahl Farmakogn. 109 (1897). särsk. (†) bot. Baströr .. äro de elementarorganer eller säckar, hvilkas längd mångfaldigt öfvergår deras vidd, hvilkas bottnar icke äro platta utan sneda och spetsiga. Agardh Bot. 1: 134 (1830).
-SIDA~20. Uppf. b. 3: 415 (1873). Friska granbarkar .. utläggas på planteringsfältet med bastsidan nedåt. Cnattingius 37 (1894).
-SIDEN, -SILKE, se under BAST, sbst.2
-SKO~2. (basta- Petreius) sko af bastflätor. (De ryska bönderna) lefwa i alla motto ynkeligen medh maat och dryck, och gå alla medh basta skoor. Petreius Beskr. 5: 33 (1615). Lind (1749, under bast-schuhe). Bastskor från Jönköping. SDS 1900, nr 583, s. 2.
-SKOG. (baste-) [fsv. bastskogher] (†) (lind)skog ur hvilken bast tages; jfr BASTE-LÖPESKOG. Hassel- Ållonskog, Näfver- och Basteskog. Instr. 20 April 1725, s. B 2 b.
-SNÖRE~20. Hahr Jagt. 1: 353 (1866, 1881).
-SPINK~2, n. (En boll) bildas .. af en kork, omlindad med bastspink. Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 114 (1897).
(I 1 d) -STRÄNG~2. Areschoug Bladets anat. 28 (1878; se under I 1 d).
-SÅLL~2. (baste-) (förr) Civ. instr. 16 (1547). Taxa uppå lille tullen 12 Maj 1658, s. B 4 b. Stiernman Com. 4: 734 (1687).
-SÄCK~2. SPF 1852, s. 283.
-TOFFEL~20. De utmärkt väl gjorda basttofflorna från Jönköping. SDS 1900, nr 583, s. 2.
-TRÅD~2. (baste- Rusttjänstsordn. 5 Nov. 1686, s. C 1 b) Underr. ang. sjukdom hos hästar 20 Mars 1722, s. 2. Ju mera den (dvs. lindbarken) rötes, desto finare .. (blifva) basttrådarne. Ström Skogsh. 68 (1830, 1846). Elfving Kulturv. 145 (1895).
-TRÄD~2. särsk. (nästan bl. i Finl.) = -LIND. SPF 1818, s. 175. Fries Ordb. (c. 1870).
-TYG, se under BAST, sbst.2
-TÅG~2. (baste- Stiernman) Bastetågh 1 skock. Stiernman Com. 2: 547 (1648). Celsius G. I 157 (1746, 1792). Uppf. b. 7: 309 (1875).
(I 1, 5) -TÅGA~20, sbst. Endifven .. bindes .. med miuka bast-tågar. Lundberg Träg. 26 (1754, 1780). (Gm linets häckling) skola .. de mestadels ännu bandformigt sammanhängande basttågorna sönderdelas. Uppf. b. 6: 359 (1875).
-VAR, n. (baste-) (†) Rusttjänstsordn. 5 Nov. 1686, s. C 1 b.
(jfr I 1 d) -VÄFNAD~20. Agardh Bot. 2: 234 (1832). J. E. Areschoug Bot. 46 (1863). Den mekaniskt verksamma bastväfnaden (bildad af bastceller). Skårman Forssell Bot. 178 (1898).
-ÄNDE l. -ÄNDA~20. Toppqvisten .. drages närmare stammen med en .. bastända. Pihl hos Lindgren Trädg. 3: 59 (1872).
B (†): BASTA-REP, -SKO, se A.
C (†): BASTE-BOM, se d. o. —
-KRAGE, se A.
-LÖPESKOG. [jfr fsv. bastlöpning, bastflängning] = -SKOG. Brahe Oec. 72 (1585).
-REP, se A.
(II 1 a) -RÄNNA. anat. slida som omgifver ryggmärgen; jfr RYGGBASTE-RÄNNA, RYGG-RÄNNA. O. Acrel i VetAH 9: 289 (1748).
-SKOG, -SÅLL, -TRÅD, -TÅG, -VAR, se A.
Spoiler title
Spoiler content