BACKIUS baki4us, r. l. m.; best. -ien040, äfv. =; pl. -ier040.
Etymologi
[af lat. bacchīus, gr. βακχεῖος (näml. πούς, versfot), urspr. adj. till Βάκχος (se BACKUS)]
metr. (antik) versfot bestående af en kort (l. svagtonig) o. två långa (l. starktoniga) stafvelser (∪ — —). Bacchius (föreligger i orden) .. beredskap, försvarstal. Regnér Metr. öfv. 23 (1801). Tegnér 5: 438 (1825). Bergstrand Versskr. 39 (1879). — jfr ANTIBACKIUS.
