BAGETT bagät4, r. (m. Lindfors(1815); f. Wenström(1891)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(baguett(e) Rothstein 710 (1856, 1875) m. fl.)
Etymologi
[af fr. baguette, efter it. bacchetta, litet spö, dimin. af bacchio, af lat. baculum, staf]
1) (föga br.) mindre staf, spö, trollspö. En lätt bagett af silfver. J. G. Oxenstierna 4: 105(1815). Uppå sitt hufvud han (dvs. trollkarlen) en krans af murgrön bär, / Inflätad med corall, och en bagett i handen. Dens. 5: 304(c. 1817). Wenström(1891).
2) smal, förgylld list (kring ngn fyllning, t. ex. kring tapeter); äfv. om stång l. list på hvilken gardin ofvantill är uppfäst. Förgylda fina trälister ”baguetter” begagnas äfven .. (i st. för tapetbårder) uti bättre rum. Rothstein 710 (1856, 1875). NF(1876).
