SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
BAGGARE bag3are2, r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[ombildning af nt. o. t. bagger, m., hvilket sannol. i anslutning till mask. nomina agentis på -er uppstått gm ellips af holl. baggermachine; jfr d. bagger; se för öfr. BAGGERT, BAGGRA, BAGGERMÄSTARE]
(föga br.) mudderpråm, upprensningsbåt, baggert. Beskrifning Öfver en i Söderhamn bygd Baggare eller Mudder-Pråm, Upfunnen Af Carl Knutberg. VetAH 10: 128 (1749). Björkman (1889). SDS 1898, nr 288, s. 2.
Ssg: BAGGARE-PENNINGAR. (†) Så kallade Baggarepenningar, hvilka .. äro anslagne till hamnens uppmuddring. SFS 1836, nr 24, s. 6.
Spoiler title