BEDEGUAR be1degɯa4r l. -gu-, l. bed1-, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(-gar Franckenius. -gvar Linné)
Etymologi
[jfr t. o. eng. bedeguar, fr. bédegar, bédeguar, af pers. bādāwar(d); se för öfr. Murray]
naturv. hårig, liksom mossbeklädd utväxt på törnrosbuskar, förorsakad af styng af insekten Rhodites rosæ; sömntorn. Franckenius Spec. F 3 b(1638; i den lat. afdelningen). (Nyponbuskarna) hade på sig en myckenhet af Sömntorn eller Apothekarnes Bedegvar, i hvilka lågo ännu matkar, som ei förbytt sig uti Ichneumones. Linné Öl. 2(1745). Denna art (dvs. Rhodites rosæ) vållar den bekanta håriga, liksom mossiga Bedeguaren .. på Rosa canina m. fl. Thomson 285(1862).
