BEFINTLIGEN befin4tligen, i Sveal. äfv. 0302 (bef`inntligän Almqvist), adv.
(numera föga br.) adv. till föreg. (jfr d. o. 2): efter hvad man finner (l. funnit) l. kan (l. kunnat) utröna l. (för-) märka; så mycket man kan se. Befintligen äro här i huset inga tillgångar. Han är befintligen en stor tok. Almqvist (1842). Dalin (1850).
