SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BEFINTLIGHET befin4tlig~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2 (befi´ntlighet Weste; bef`inntlighét Almqvist), r. l. f.; best. -en.
(i sht i skriftspr.)
1) till BEFINTLIG 1: förefintlighet l. förekomst (ngnstädes). Att tro, det Bibelns blotta befintlighet i huset verkar något godt, vore en vidskepelse. Agardh Teol. skr. 3: 99 (1836). Dalin (1850).
2) till BEFINTLIG 3: tillvaro, existens. Weste (1807). Den tidiga befintligheten af någon skrift, som bär namn af ”Moses' lag”, är i de följande bibelns böcker uppenbar. Rudin Bib. enh. 44 (1887). Befintligheten af förmildrande omständigheter. De Geer Minnen 1: 182 (1892). — (föga br.) om en handling: förhållandet att hafva egt l. ega rum; verklighet. Stöldens befintlighet kan ej mer sättas i tvifvel. Almqvist (1842). Cavallin (1875). — jfr OBEFINTLIGHET.
Spoiler title
Spoiler content