BEFRYNDELSE befryn4delse, i Sveal. äfv. 0302, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
(föga br.) vbalsbst. till BEFRYNDA. — konkretare: (vänskaplig) förbindelse; i sht om förbindelser gm l. på grund af giftermål: släktskap. Lind (1738). Stenar (af Sverkerska släkten) .. måste .. flykta til Dannemark, der Biskop Absalon Hvide för sin befryndelse skull med Sverkerska Huset tog honom i beskydd. Dalin Hist. 2: 133 (1750). G. Bonde (c. 1760?) hos Loenbom Märkv. 4: 74. — (†) om sexuell förbindelse i allm.; jfr BEFRYNDA 2 b β. Martin Läk.-grund. 561 (1783).
