SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEGRÅTLIG l. BEGRÅTELIG, adj.
Etymologi
[jfr ä. d. begrædelig]
(†) begråtansvärd, beklagansvärd, beklaglig. Lijda sådan sins Fäderneslandz bedröfwelige Tilstånd och begråtelige Förstöring. Bref till norske inbyggare 1657, s. 3 a. Schultze Ordb. 1603 (c. 1755). Bågarna, hvilande nu från det begråtliga krig. Tranér Nossis 21 (1821). — jfr OBEGRÅTLIG.
Spoiler title
Spoiler content