BEHEMOT be3hemω2t l. 401, äfv. 104, ngn gg be3hemot2 l. 401, m.
Etymologi
[af hebr. bĕhēmōth, sannol. af egypt. p-ehe-mau, eg. vattenoxen, anslutet ss. pluralis majestatis till sg. bĕhēmā, större djur, boskapsdjur]
(numera bl. i biblisk stil) flodhäst; i biblisk stil äfv. uppfattadt mera allmänt o. obestämdt ss. beteckning för ngt ofantligt djur, i allm. mer l. mindre närmande sig anv. ss. egennamn. Sij, Behemoth. Job 40: 10(Bib. 1541). Behemoth .. Kallas all stoor ofandeligh diwr .. Men här vnder bescriffuar han diäffwulens och hans partijs macht och wold j werldenne. Glossa t. Job 40: 10 (Därs.). P. Wargentin i VetAH 12: 89(1751). Behemot. Hippopotamus. Retzius Djurr. 43(1772). Möller(1790). (Herrens) underskapelser Behemot (flodhästen) och Leviatan (krokodilen). Öfverskrift t. Job 40(öfv. 1897).
