1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., holl. o. t.] hindra, förhindra. G. I:s reg. 1: 230(1524). Tesligis göris them (dvs. de skeppsbrutna) ther på (dvs. på skepp o. gods) behijndring och forfang, aff .. Fogitter oc befalningxmendh. Därs. 9: 46(1534); jfr 2. Behindra fiendener att the icke skulle haffua tilfälle vtdraga oc fetalia sigh (dvs. proviantera). Svart G. I 49(1561). The (af G. I mot Skåne sända trupperna) wore behindrade aff mycket watn, thet (dvs. så att) the icke kunde komma in i Schåne. Därs. 68. Whal och Vtkorelse moste aldeles wara frijwilligt, och icke behindradt genom Twång och lockande. L. P. Gothus Mon. pac. 509(1628). Han .. reeser till möthen i Wästrahäradt när iag behindrat är. Växiö domk. akt. 1682, nr 198.
2) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d. o. mnt.] anhålla, fasttaga. Att samme skalk och forrædare motte ther bliffua behindratt och skicked oss til honda. G. I:s reg. 4: 348(1527). Svart G. I 4(1561).
