BEHYDDA behyd4a, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sannol. af mnt. behuden, betäcka, af BE- o. huden, af hut, se HUD; jfr t. (einen koffer) behäuten; jfr äfv. FÖRHYDA; med afs. på förh. mellan -hydda o. mnt. -huden jfr KRYDDA, mnt. kruden; en annan möjlighet är, att ordet är en ssg af BE- o. HYDDA, v.]
(numera bl. i vissa delar af Sv.) sadelmak. öfverdraga med limdränkt väf l. dyl. o. på så sätt göra starkare, utlimma. Sedan (sadel-)bommen .. är färdig, behyddas den, som vill säga öfverdrages hel och hållen med limdränkt väf. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 33 (1836).
Ssg: BEHYDDNINGS-VÄF030~2. sadelmak.
