SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
BEHURRA behur4a, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[af BE- o. HURRA]
(i sht skämts., föga br.) hurra för, ropa hurra för. Den högfärd, .. som vill hissas, handkyssas och behurras. K. af Kullberg S. ber. 1: 78 (1847). Talet behurrades. S. Hedin i GHT 1895, nr 293 B, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content