publicerad: 1903
BELASTIG, adj.
Etymologi
[efter mnt. belastich l. t. belästig; jfr holl. belastig]
(†) betungande; jfr BELASTA, v.1 2, särsk. b δ. Att godz måtte försälljas, hvillkett icke skall vara belastigt för Chronan. RP 7: 228 (1638).
Spoiler title
Spoiler content