SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BELASTARE, m.||ig.; pl. =.
Etymologi
[af BE- o. LASTARE, sannol. med anslutning till BELACKARE; jfr dock anm. till BELASTA, v.1 2 a ϑ δ' o. ex. från Gyldenstolpe under 2 b δ samt BELASTNING, sbst.1 2 e]
(†) lastare, belackare. Belastare blifven stumme! Gustaf III Skr. 1: 66 (1786).
Spoiler title
Spoiler content