BERIKTIGANDE berik4tigande, i Sveal. äfv. 03020, n.; best. -et; pl. -en.
(i sht i skriftspr.) vbalsbst. till föreg., särsk. till d. o. 1: rättelse, korrigering. Förnuftskritiken .. innehåller .. ett beriktigande af sjelfva menniskoförnuftet genom en .. utredning af dess krafter och verkningslagar. Leopold 3: 243 (1799, 1816). — särsk. konkret; i sht om tryckt uttalande o. d. som innehåller en rättelse af ngn tidigare uppgift; rättelse. Deleen (1836, under berichtigung). Dalin (1850). Redan följande dagen lästes ett skarpt beriktigande i samma tidning. M. J. Crusenstolpe († 1865) enl. Kindblad (1867). SDS 1903, nr 265, s. 1.
